Det är abstinensen efteråt som får mig att tänka att P D James faktiskt lyckats. Den där vaga irritationen som infinner sig när någon av Jane Austens romaner slagits igen för den här gången, missnöjet med att inte verkligheten är fullt så där välformulerad, skarpögt kvick och poetiskt rättvis som romanvärlden. Deckardrottningen P D James […][...]

Doktor Glas? Igen? Vi har Hjalmar Söderbergs fantastiska original, vi har Bengt Olssons finstämda Gregorius och härom året kom Bjarne Moelvs Helgas offer som djupgående granskar den mystiska och kanske inte helt igenom sympatiska Helga. Thorsten Flinck gjorde ju romanen till sin på flera sätt genom sin enmansföreställning Doktor Flinck för några år sedan. Och […][...]

Hjältinnan får sin hjälte och sen lever de lyckliga i alla sina dagar. Eller? Vad händer egentligen efter sagornas lyckliga slut? Precis som sagor slutar ju alla Jane Austens romaner med bröllop, sammanfattningar och avslut där alla får vad de förtjänar. Somliga tycker att det där är formelartat och stolpigt, men jag skulle vilja påstå […][...]