Elin Lucassi är kanske i första hand känd som satiriker, med korta fyndiga serier om samtidsfenomen, men hon rönte också stor framgång med serieromanen Ert blod på mina broddar om feministisk ilska och hämnd. Med Karantändagboken (frustrerande nog särskrivet på omslaget) tar hon en lugnare, mer eftertänksam approach. Det är en självbiografisk serie som vecka […][...]

#MeToo-rörelsen förra hösten ledde snabbt till flera antologier, men i alla fall de jag läste gjorde mig en liten smula besviken. Jo, de innehöll betydelsefulla vittnesmål, ofta fragmentariska skildringar av övergrepp eller kedjor av övergrepp – men sen då? Var fanns sammanhangen, analysen? Kraven och vägarna framåt? Serieantologin Draw the line tog ytterligare något år […][...]

Vi som är födda i slutet av åttiotalet minns när socialdepartementets kommitté mot barnmisshandel någon gång kring millennieskiftet gav Petter och Ayo i uppdrag att spela in singeln[...]

Jag har en ambivalent inställning gentemot Jag är den som är den. I sina stunder problematiserar serien könsroller på ett enkelt men träffande sätt som får mig att reflektera över vilken märkligt skev tillvaro vi lever i. I dessa stunder vill jag hylla seriealbumet och tycker att det borde vara obligatorisk läsning för ungdomar då […][...]