Jag kommer inte ihåg när jag läste Glaskupan för första gången, men kommer fram till att det måste vara minst 25 år sedan. I och med Elin Cullheds Eufori och en plötslig besatthet av Sylvia Plath läste jag om den med ny behållning.  I Glaskupan rör vi oss i 1950-talets New York där Esther Greenwood […][...]

En känd poet och författare som fortfarande inspirerar och påverkar slutade sina dagar med att lägga blöta handdukar vid alla dörrspringor och fönster, öppna ugnen och slå på gasen för att sedan vänta på att livet skulle ta slut. Poeten var Sylvia Plath och året var 1963.   I Eufori får vi följa Sylvias liv […][...]

Det börjar på noll. Med ett manifest där sjuttonåriga Janne (döpt till Jane), Bita och Lilly bestämmer sig för att byta ut ordet tjej. ”Liksom bara radera det. Få det ur världen”: ”Tjejer låter som muffins. Du är sugen på the real thing, en kaka, en tårta, en kanelbulle, en äppelmunk. Men så får du […][...]