Den banala ondskan. Det är ett begrepp som hela tiden gör sig påmint i mitt huvud när jag läser Emma Clines kortroman (eller novell, vilket den först publicerats som) Harvey. Den banala ondskan. Begreppet myntades av filosofen Hannah Arendt, när hon bevakade rättegången mot nazisten Adolf Eichmann. Är det ett begrepp som är tillämpbart på […][...]

2016 är det 35 år sedan Bob Marley dog, och han är fortfarande rockvärldens ende superstjärna från den s k tredje världen. (Inget ont om Fela, men hur ofta har du hört fotbollsfans sjunga ”Zombie” efter ett mål?) Legend är en av de bäst säljande Greatest Hits-samlingarna någonsin, och förstås helt rentvättad från låtar som […][...]

…stoppade gubbsockor och kalsonger från långt före kriget. Före vilket krig? Han är tolk, men vissa saker går inte att översätta; kontexten för ”vilket krig?” är helt annorlunda för en ryss (där kriget bara byter namn då och då) och en schweizare (där kriget är det där som finns utanför gränsen). Men han är tolk, […][...]

I Min kamp 6 skriver Karl Ove Knausgård (eller ja, han parafraserar Don DeLillo) att terroristers mål är desamma som en författares: att tränga in i vårt undermedvetna, att skapa ikoniska bilder, att ställa upp en berättelse som nästlar sig in i hur vi tolkar världen. Flygplan och skyskrapor. Ikaros och Babel. Han skrev detta […][...]

Tänk dig en film från 1970-talet. Berättarstilen är långsam, huvudrollsinnehavarna har förlorat sin väg i livet och tycker allt är meningslöst. En jazztrumpet hörs i bakgrunden. Detta liknar i mångt och mycket Don DeLillos roman Spelare från 1977. Romanen är för första gången översatt till svenska av Niclas Nilsson, på ett förtjänstfullt sätt. DeLillo, främst […][...]

Politiken dominerar vardagslivet alltmer och stora politiska händelser verkar påverka ett lands framtid. I Don DeLillos roman Vågen undersöker författaren händelserna som ledde till mordet både på John F. Kennedy (JFK) och JFK:s mördare. Romanen, översatt av Hans Berggren och Einar Heckscher, ges ut av Modernista. Huvudpersonen Lee Harvey Oswald är en ung outsider som […][...]

Historia, precis som livet, avgörs i de stora ögonblicken, av stora personer. Eller små personer i stora roller. Vanligen män. Ledare som går över is, som förklarar krig, som inger hopp, som blir skjutna. Inte minst i USA, där ju hela idén om framgång bygger på människans förmåga att resa sig över mängden och göra […][...]

I centrum står den konservative men filosofiskt fraserande Richard Elster, som tidigare varit verksam vid Pentagon med planeringen av kriget i Irak. Nuförtiden lever han dock långt från all action. I ett hus i Arizonas öken har han tid och luft att tänka. Och det är mycket han tänker på. Utläggningarna är fantasifulla, underhållande i […][...]

Amerikanska författare är fixerade vid sextiotalet. Philip Roth, Don DeLillo, Joyce Carol Oates – alla återkommer de till detta det mest omvälvande årtiondet i amerikansk efterkrigshistoria, alla använder de denna epok för att berätta om oron i det amerikanska folkmedvetandet. Kennedymorden, Martin Luther King, ungdomsupproret och naturligtvis, det öppna såret alla kan se men ingen […][...]

Definitionen av "debut" är ju inte entydig. Ta Olav Hergel, t ex: en av ganska många professionella journalister som förr eller senare bestämmer sig för att bli författare "på riktigt" och ge ut en roman. Skriva kan de ju redan, verkar tanken vara; det är ju bara att skriva lite längre, hitta på mer, och […][...]