Så här ett par dagar efter Halloween passar det väl ypperligt att skriva om den underbara familjen Kanin och deras läskiga äventyr i Sagoskogen. Den första boken om Kaninfamiljen kom redan 2007 och sedan dess har de tampats med såväl troll, spöken och monster plus mycket, mycket mer. Nu har det alltså kommit en rykande […][...]

Fanny lever i Helsingfors med sin son Sam på tolv år. Hon arbetar långa dagar på en annonsbyrå. Sam har inga vänner och hans liv online är en ständig kamp dem emellan. Efter ytterligare en nätmobbningsincident och en krävande chef bestämmer sig Fanny för att flytta tillbaka till byn i Österbotten där hon är född […][...]

I den lilla romanen Huset på Saint Pauls väg berättar Lise Tremblay om en kvinna, en författare i medelåldern som lever med sina föräldrar deras sista tid i livet. Romanen skildrar föräldrarna i egna kapitel. Fadern, inlagd på ett hospice, får kapitel som heter ”Det blå rummet” medan modern, inlagd på psykiatisk klinik och senare […][...]

Lise Tremblays bok Driftens väg är en liten volym bestående av fem noveller. Omslaget pryds av ett kvinnoporträtt – som först fångade min uppmärksamhet. Ingenstans nämns konstnärens namn. Men målningen är den finlandssvenska Helene Schjerfbecks mest kända självporträtt. I Tremblays noveller har vi en kvinnlig protagonist som jagberättare. Denna kvinna är i 60-70-års åldern. Nu […][...]

Sanna Manders omslag till Susanne Ringells bok Att avskalas ett liv är fascinerande. Blommor och frukter mot en svart bakgrund. Som en flamländsk väv. En barockmålning. Växterna är hängande, något övermogna i fylliga färger. Flugor på fruktskalen. Kniven längst ner. Redo att skära. Ett ögonblick ser jag fram för mig rosiga, skära inälvor som plockats […][...]

När Sankofa kommer vandrande till en ny by vet invånarna vad de ska göra. Ingen tar frivilligt kontakt med henne, men de hon tar kontakt med ger henne genast allt hon vill ha. God mat. Nya kläder. Sankofa är bara fjorton år, och ser yngre ut, men ryktet föregår henne. Flickan som kommer vandrande, följd […][...]

I sitt efterord har Judith Kiros ett citat av Dylan Thomas, där han förklarar en del av sin poetik: ”Jag vill inte uttrycka vad andra människor har känt – jag vill slita bort någonting och visa dem vad de aldrig har sett förut.” Åtminstone för den här läsaren lyckas Thomas med just det. Det är inte […][...]

Jag vet att nu har det hänt igen Jag vet: det är alltid någons bror, någons vän “Om att vara barn och ha våldet helt nära. En bok att läsa tillsammans.” står det på baksidan av Någons bror. Boken är skriven av Viveka Sjögren i samarbete med klass 5A och 5B i Fittjaskolan under hösten […][...]

På biblioteket där jag jobbar finns en hyllsektion med bilderböcker på temat “Döden/sorg”. Det är en avdelning som växer lite för varje år. Böcker för mindre barn om så kallade svåra ämnen är, tvärtemot vad många tycks tro, väldigt efterfrågade. I Lotta Geffenblads Blå Ugglan handlar det delvis om döden och desto mer om sorgen. […][...]

Novellsamlingen Det är så här det känns när det är på riktigt av Ann-Sofi Carlsson består av nio noveller. Novellernas titlar består av ett enda ord, såsom till exempel Sommaryoga, Slumpvandring eller Getingstick. De flesta spänner över ett tiotal sidor. Tiden som skildras är dagar, veckor, kanske månader och förtätad med detaljer, minnesbilder och tillbakablickar. […][...]