Bokens huvudperson Linnéa är ingen lätt karaktär att ha att göra med. Otroligt självupptagen, besatt av att analysera sig själv genom att skriva en slags dagbok. Fast det är ingen dagbok i vanlig bemärkelse; den består av lösryckta fragment, scener och dialoger som inte alltid är lätta att hänga med i. Vem säger vad? Vad […][...]

Författaren, en 40-årig man, har antingen snott en 16-årig tjejs dagbok eller så är han helt enkelt en superskicklig ordkonstnär. Jag fascineras över dagboksskrivaren Linnea som lär mig många nya uttryck: gizmo, mongul, knast. Ord som inte går att översätta, en måste kliva in i Linneas universum – eller källarhål för att förstå. Tonårsångesten är […][...]