Nödvändighetens arkitektur. Det talar ett internationellt manifest som Virserums konsthalls chef Henrik Teleman tagit initiativ till om. Virserums konsthall är en ganska speciell konsthall som vill bidra till närsamhällets utveckling. Eftersom den ligger ”mitt i granskogen i ett industrisamhälle med runt tvåtusen invånare” har projekten kommit att kretsa kring ”allt man kan göra av trä”. […][...]

Ibland när man ska skriva en recension så surfar man runt och läser andras recensioner och nästan misströstar: ”Herregud, tänker alla nästan samma sak som jag gör? Finns det egentligen någonting kvar att säga?” Andra gånger när man ska skriva en recension så surfar man runt och läser andras recensioner och nästan misströstar: ”Herregud, är […][...]

Det är nästan omöjligt att inte börja från början och citera inledningsraderna till Sofia Nordins En sekund i taget: Jag flyr, springer nerför trapporna fast det inte finns någon som skulle kunna jaga mig. Det finns faktiskt ingen. Alla är döda. Ja, 13-åriga Hedvig flyr från de döda. Uppe i lägenheten ligger mamma, pappa och […][...]

Om civilisationen som vi känner den skulle gå under – det vore väl klart … dåligt? Eller? David Jonstad är inte precis någon nykomling i miljödebatten och på ett sätt kan man kanske säga att han, precis som Mark Lynas, blivit desillusionerad. I Kollaps. Livet vid civilisationens slut konstaterar Jonstad att vi inte tycks kunna […][...]

London, 2015. Klimatförändringarna har på allvar drabbat Europa, med extrem hetta och kyla om vartannat, fruktansvärda stormar, översvämningar och torka. Storbritannien har som första land i världen bestämd sig för att införa koldioxidransonering för privatpersoner och i Mitt klimatkatastrofala liv, eller Carbon Diaries 2015 (båda titlarna finns med på omslaget), får vi följa Laura Brown […][...]

Jag gillar älgar. Det är vad man skulle kunna kalla en litterär konstruktion; det är inte så att jag känner särskilt många älgar personligen. Faktiskt inga alls. Men någon gång för länge sedan läste jag en liten text av Jonas Gardell om älgar och hur de simmar mot öar och inte slutar förrän de kommer […][...]