Berättaren är tretton. Det är 1970-tal. Platsen är förorten till en icke namngiven stad, men det finns tunnelbana och de fina villorna ligger invid Mälaren så då vet man. Men det är av mindre betydelse. Berättaren har bestämt sig för att att hon ska därifrån så fort det bara är möjligt. Skolan är platsen där […][...]

Karl Alarik Grönholm var trädgårdsmästare i början av 1900-talet och han började skriva trädgårdsdagböcker under sin utbildning och fortsatte sedan plikttroget med detta genom sin karriär. Trädgårdsdagböckerna är nog i sig inte så unika, skriver Baarman, det var nog ett vanligt inslag i trädgårdsutbildningar på den tiden att man lärde sig att skriva noteringar om […][...]

Redan på min tidiga sommarsemester kastade jag mig full av förväntan över den finlandssvenska författaren Merete Mazzarellas då splitternya Från höst till höst, en slags dagbok som täcker perioden september 2019 till september 2020. Eftersom jag var tämligen utled på covid-19 och dess verkningar kunde jag inte undgå att provoceras av den privilegierade författaren på […][...]

Min fascination av Sylvia Plaths liv och skrivande fortsätter. Nästa fokus för mig, efter att ha läst om Glaskupan, var att ta reda på mer vad som tog henne framåt i livet och hur hon levde innan hon träffade Ted Hughes. Vad kan vara bättre än att läsa hennes egna dagboksanteckningar för att få en större förståelse […][...]

I den här konstiga, och för mig, än mer introverta tiden återupptäckte jag en gammal favorit – Ulf Lundell. Lundell, tillsammans med Louise Boije Af Gennäs, var en av mina största litterära upptäckter när jag var i 20-årsåldern. Boken Saknaden (1992) är fortfarande en av min starkaste läsupplevelser. Däremot gjorde jag slut med Ulf Lundell […][...]

En dramatikers dagbok har vuxit till ett omfattande nutidsdokument. Det är ett projekt som spänner över två decennier. Fyra tjocka volymer trängs nu i hyllan. Den första dagboken tar sin början i augusti år 2000 då dramatikern hade hunnit bli 56 år. Vid den tiden hade ännu inte uppståndelsen lagt sig kring fängelseuppsättningen av dramat […][...]

I min läshög just nu finns två helt olika böcker med titeln Sverigevänner, båda utgivna 2019. Den ena, av Jonathan Lundberg, handlar om näthat och högerextremism. Den andra är Arash Sanaris Augustprisnominerade Sverigevänner. Historien om hur pappa och jag försökte bli svenskast på Tjörn, som handlar om två generationer svenskar med rötter i Iran. Det […][...]

Jag kommer att tänka på Marianne Hörnström när jag läser Åsa Nelvins Kvinnan som lekte med dockor: Hon är den tvåspråkiga. Det är hon som översätter hans språk till det egna och anpassar sitt till hans så att kommunikationen fungerar till Hembruk. Hon behärskar inte Världsspråket. Hon bryter kraftigt. Och vad Hemspråket beträffar är inskränkningarna […][...]

Den bok som kom att bli Björner Torssons sista består av tre olika delar: först själva huvuddelen, dikterna, som utgör större delen av boken, sedan ett PS och därefter ett PPS. PS:et är ett minst sagt intressant inslag, ett slags fiktiv dagbokstext. Nåväl, det är inte första gången i litteraturhistorien som en fiktiv text tagit […][...]

Sofia Torvalds har ångest. I större delen av sitt liv har hon haft det, med bättre och sämre perioder. Ångestgudinnan är en dagbok skriven under en höst då det blev riktigt illa. En dagbok där futtigheterna får samsas med större funderingar, där egna panikattacker varvas med andras forskning och reflektioner kring skönlitterära verk. För mig […][...]