Språket i Budapest rinner som vatten mellan raderna och sidorna; meningarna böjer sig och vindlar förbi interpunktion och kommatering. Allting handlar om bokstäver och ord, om ljud. Om att låta sig intas av ett främmande tungomål. ”Det borde vara förbjudet att håna den som vågar sig på att använda ett främmande språk”, säger romanens huvudperson […][...]