Engelskläraren mr Howe delar ut boken ”Äventyrarna” i en femteklass och Donovan lämnar sitt exemplar i köket, där hans mamma hittar det och börjar bläddra. Hon har för vana (ovana?) att läsa sista sidan först och den allra sista meningen får henne att gå i taket: I det ögonblicket insåg Rick exakt hur mycket han […][...]

Jag ägnar möjligen orimligt mycket tid i Facebookgruppen Litteraturgäris. Det blir ofta rundgång i diskussionerna. ”Är inte Ett litet liv sjukt överskattad?” (Svar nej.) ”Tips på bra bokcirkelbok?” (Mitt ständiga tips: Väggen av Marlen Haushofer.) ”Färgsortering av bokhyllan, hiss eller diss?” (Hiss, men så har jag också ett väldigt visuellt minne. Det är mig du […][...]

The Most Dangerous Book försöker sig på något stort, och lyckas anmärkningsvärt väl. Den vill berätta om hur James Joyce kom att skriva Ulysses och hans kamp för att få den publicerad trots både litterära och lagliga motsättningar, men också använda det som en lins för att se hur viktorianska moraliteter och censurlagar tvingades lämna […][...]

Den här hösten känns det som om var och varannan debatt handlat om censur. Det har varit Tintin i Kongo, kulturministern och tårtan, Lilla hjärtat, Kalle Anka på julafton och pepparkaksgubbar till höger och vänster. Det är intressanta debatter inte minst därför att de tillskriver kulturen en tyngd den annars sällan ges (vi pratar trots […][...]

Lina Ben Mhenni är en av Tunisiens största bloggare. Hon har sedan länge skrivit och slagits för de tunisiska medborgarnas rättigheter på sin blogg A Tunisian Girl. Boken Tunisian Girl samlar blogginlägg och texter skrivna av Lina. Texter som skildrar upproren i Tunisien, upprinnelsen till den arabiska våren 2011, och samtidigt var en del av […][...]

I begynnelsen var Ordet. Ord är det mäktigaste människan äger. Så sprider man idéer, så sprider man frihet. Det är inte så konstigt att de som vill förtrycka också vill stjäla orden. Censur är ett stort problem i många diktaturer. Inte bara för att oppositionella hindras att säga det de vill utan också för att […][...]

Att läsa Faraj Bayrakdars dikter i Brev från isoleringscell 13 är att kliva in i värld av sorg, hopplöshet och förtvivlan. Stundtals känns det som att sitta i fängelsecellen tillsammans med diktaren och dela hans smärta. Det är en jobbig känsla men dikterna bjuder inte bara in till smärtan, de erbjuder också en flykt ifrån […][...]

En bok förbjuds. En författare sätts i fängelse. En journalist mördas. Drastiska, fruktansvärda händelser – men samtidigt minst sagt toppen på ett isberg. För hur många tystnar när en fängslas, en mördas? Hundra? Tusen? Hur många tänker sig för en extra gång, slipar ner formuleringarna lite till? Vänjer sig vid självcensuren så mycket att de […][...]

Den 23 september 2001 fängslades elva av Eritreas oppositionella politiker och tio av landets ledande journalister, däribland Dawit Isaak. Samtliga fängslade stämplades som landsförrädare och ingen av dem har fått någon rättegång. Svenska myndigheter har inte fått möjlighet att hälsa på Dawit i fängelset, med hänvisning till att han är eritreansk medborgare. Ingen vet därför […][...]