Jag har ingen egen fågelmatning. Jag bor i lägenhet så det har aldrig varit aktuellt, men sedan en tid har jag också ett fritidshus. I fritidshuset är vi mest på sommaren och det har känts onödigt att bara mata någon helg då och då. I stället har vi satsat på en lite ruff trädgård som […][...]

För två och ett halvt år sedan tog undertecknad med Dave Goulson från bokmässans stimmiga golv för att göra en intervju och spana efter humlor i Göteborgs Trädgårdsförenings blomsterrabatter. Väl där konstaterade biologiprofessorn att det här bland annat surrade omkring ganska många mörka jordhumlor, Bombus terrestris och drack nektar och samlade pollen. I sin nya […][...]

Nedanför mormor och morfars hus ligger en vik som min kusin och jag ägnade många stunder åt att kartlägga. Under vattnet fanns hur mycket som helst att utforska, stora stenar att hämta andan på, vass där gäddor stod och lurade iklädda sina karaktäristiskt kamouflagemönstrade fjäll, sjögräsängar där vi ibland siktade ålar. Det här var många […][...]

Ett år efter succédebuten Fantastiska fakta om djur har nu en uppföljare kommit, Fantastiska fakta om djur från förr. Arkitekten och illustratören Maja Säfström använder samma manér som i första boken. Det är svartvita teckningar, på en och samma gång lekfulla och realistiska. Det är korta, raka fakta med en knorr på slutet. Pteraspis var […][...]

I delar av sydvästra Kina bestryks äppel- och päronblommorna numera av pollentäckta penslar hållna av människohand. Detta sedan de naturliga pollinerarna, humlor och bin, slagits ut till följd av besprutning och monokulturernas utbredning. Uppe bland grenverket i ett kinesiskt fruktträd och dryga 80 år framåt i tiden befinner sig Tao när läsaren möter henne på […][...]

I somras kom en minst sagt fascinerande nyhet om den märkligt benämnda hajen håkäring. Forskare hade kommit fram till att arten kan bli så gammal som 400 år, vilket gör det till det klart mest långlivade ryggradsdjuret. Dessa hajar uppnår könsmognad så sent som vid 150 års-strecket. I centrum för, eller kanske snarare ständigt lurande […][...]

En dag i september, bokmässetider, promenerar Dave Goulson i en lindallé i Göteborg. Lindens blommor är något av en livräddare för många pollinerande insekter, en så kallad dragväxt. Stegen styrs vidare in mot Trädgårdsföreningen och dess fortfarande blommande rabatter. Här surrar därför en hel del humlor, mest mörka jordhumlor konstaterar den engelska biologiprofessorn, omkring i […][...]

I Galen i humlor, Dave Goulsons förra bok, får läsaren höra talas om en gammal gård i Frankrike som författaren och biologiprofessorn köper i syfte att skapa en plats med så stor biologisk mångfald som möjligt. I den här uppföljaren är gården och dess omgivningar mittpunkten, ett sorts geografiskt utgångsläge för texten. I ett fantastiskt […][...]