När man först stack åt mig Bankim Chandra Chatterjees Kamalakanta och bad mig översätta den, var min osökta reflektion ”Vad är nu detta för sk-t?” Det var en indisk utgåva, översatt från bengaliska till engelska, som luktade (?) högst suspekt, av någon av Calcuttas bakgator. Det första tämligen förvirrade kapitlet ändrade inte min åsikt stort. […][...]