Det har väl knappast undgått någon att idag är tioårsdagen för terrorattackerna mot World Trade Center och andra amerikanska mål. När detta skrivs är det fortfarande den tionde september, jag är redan less på 9/11 och gråtmilda teveinslag som får svenska nyhetsprogram att kännas kapade av amerikanska Fox News. Kan inte låta bli att tänka […][...]

Redan samma dag som tvillingtornen rasar på Manhattan blir Susan Faludi uppringd av en journalist som lite skadeglatt konstaterar att nu kommer det väl vara sluttjafsat om den där feminismen på ett tag, va? Han är, ska det visa sig, långt ifrån den sista. Efter attacken mot World Trade Center den 11 september 2001 blev […][...]

Drygt sex år efter attacken har World Trade Center förvandlats till utnött ikon, till ett politiskt slagträ och en ursäkt för diverse märkliga prioriteringar och utfall. Under vägen har det blivit nästan svårt att tänka sig – om det nu någonsin varit lätt – att det som hände med tornen var något som verkligen hände. […][...]

Sedan flygplanen kapades och väckte upp USA till mardrömmen för snart sex år sedan har det blivit svårare att argumentera kring frågor om säkerhet och integritet. George W Bush anlade tonen och tanken för den nya ordningen genom att meddela de stater som inte förbehållslöst ställde upp på "kriget mot terrorn" att de inte kan […][...]

Det börjar med ett för tidigt uppvaknande där hjärnkirurgen Henry Perowne under natten den 15 februari 2003 blir vittne till hur ett brinnande plan störtar in mot London. Är det ett attentat? Finns det en koran ombord? Eller är det ett dramatiskt motorhaveri som tvingar ner flygplanet? Ian McEwans roman Lördag handlar framför allt om […][...]

Alla vet vi numera vad som hände den 11:e september 2001. Vad färre vet är vad som hände ett drygt decennium tidigare, på exakt samma datum – George Bush den äldre deklarerade stolt den Nya Världsordningen (New World Order). Är det en slump att attacken mot Pentagon, WTC och Vita Huset inföll på samma dag […][...]

Under Vietnamkriget gjorde sig en ung frilansjournalist vid namn Seymour Hersh ett namn som den som avslöjade massakern vid Song My/My Lai. Amerikanska soldater hade med berått mod slaktat civila – män, kvinnor och barn. Till och med spädbarn. Hersh lyckades med bragden att få det operativa befälet att berätta om aktionen. Öppet. Med namn. […][...]

Under det Kalla kriget finansierades olika terrorgrupper främst av stöd från stormakterna USA eller Sovjet (eller någon av deras allierade). Men så ser det inte längre ut, den moderna terrorismen bygger inte upp sin organisation på statsunderstöd. I den här boken försöker den italienska journalisten Loretta Napoleoni därför spåra hur dagens terrornätverk finansierar sin verksamhet. […][...]

Det finns onekligen en marknad för USA-kritisk litteratur just nu; vilket väl är som det skall. Världens enda stormakt förtjänar granskning, inte minst när den bär sig åt som den gör just nu. Nu är det gamle räven Gore Vidals tur att visa uppkomlingar som Michael Moore och Al Franken vart skåpet ska stå. Grundidén […][...]

1998 skrev den marockanska författaren Tahar ben Jelloun (bosatt i Frankrike, skriver på franska) boken Vad är rasism? Samtal med min dotter. Efter 9/11 2001 då muslimska självmordspiloter flög in i World Trade Center sa hans dotter att hon inte ville vara muslim längre, eftersom muslimer var grymma och elaka. Jelloun beslöt då att skriva […][...]