I januari 1922 tog de allra första kvinnliga ledamöterna plats i Sveriges riksdag. De var fem. Fyra av dem kom från liberalerna och socialdemokraterna och hade varit med och kämpat för kvinnlig rösträtt. Den femte representerade högern, dåvarande Allmänna valmansförbundet, nuvarande Moderaterna, ett parti som varit emot kvinnlig rösträtt och inte ens tillåtit kvinnliga medlemmar. […][...]

Boken Systrarna Beauvoir – syskonkärlek och rivalitet av Claudine Monteil är en ambitiöst upplagd biografi. Man får följa Simone de Beauvoir och hennes syster Hélène från barndom till ålderdom och död. Boken är mera än en biografi. Också författarens egen utveckling, från ung student, feministisk aktivist och sedermera god vän med först Simone och sedan […][...]

Har du hört samtal mellan pålästa litteraturexperter som entusiastiskt refererar till Lena Kåreland? Det har inte jag. Däremot vet jag att Olof Lagercrantz hade den positionen en gång i tiden, ständigt omnämnd som den bästa stilisten och klokaste analytikern av andra författare och deras verk. För min egen del har Kårelands texter alltid erbjudit tillskott […][...]

Att läsa Åsa Mobergs självbiografi Livet när man just läst ut hennes roman Familjen som exploderade är mycket intressant – hur nära följer romanen biografin, egentligen? Bra nära, tycks det. På samma sätt är det med de andra böcker av Åsa Moberg jag läst; att de haft självbiografisk förankring har varit uppenbart men kanske inte […][...]

”Peak oil”, den punkt där användningen av fossila bränslen nått sin höjdpunkt för att sedan sjunka, har debatterats flitigt de senaste åren. Men ”peak kärnkraft”? Enligt entusiasterna står vi ju bara i början: Snart kommer ny teknik att triumfera. Snart kommer kärnkraften att vara ekonomiskt lönsam. Snart kommer den att vara idiotsäker. Fast det har […][...]

ingen fara mer med något mer en flod är på väg det gör inget, det gör inget /Katarina Frostenson Men jo, det gör. Jag tänker på Frostenson när augusti brinner. Det är torrt, men fuktigt. Luften knappt andningsbar. Medan jag skriver detta går Stockholm in i ännu en tropisk natt. Åskmorgnarna är aldrig mer än […][...]

Jan Guillou, Mikael Wiehe, Suzanne Osten och Åsa Moberg. Kändisarna duggar tätt när teveprofilen Micke Leijnegard bokdebuterar med en serie porträtt av 1968-rörelsens stora. ”Var blev ni av, ljuva drömmar” lyder undertiteln, efter Tage Danielssons sång med samma namn. Det är en mycket trevlig bok, om en spännande tid och om imponerande människor. Men man […][...]

Trångboddhet, smuts, stora barnkullar och inga preventivmedel. 1950-talets East End verkar på många sätt avlägset. Det är en tid när ruinerna från andra världskrigets bombningar fortfarande stod kvar i de fattiga statsdelarna, när graviditeterna avlöste varandra och man fortfarande ”blev med barn” snarare än ”skaffade” dem. För nyutexaminerade barnmorskan Jenny Lee blir mötet med slummen […][...]

Det är svårt att skilja mannen från texten. Stéphane Hessel skriver med hela tyngden av europeisk historia bakom sig, i kraft av den han är och de erfarenheter han gjort under ett drygt 90-årigt liv. Hessel föddes 1917 i Berlin, men växte upp i Frankrike. Han var motståndsman under andra världskriget, hamnade till slut i […][...]

Ta Stockholm, åren kring 1970, lite demonstrationer och alternativhäng, en hel del droger, namedroppa Carl Johan De Geer – och du får förmodligen varenda svensk 68-skildring som någonsin skrivits. Det är en spännande tid och säkert var Stockholms lätt medelklassiga barrikader platsen att vara på då. Jag har läst och tyckt mycket om en hel […][...]