Urmodern är Åsa Schagerströms elfte bok, ”men samtidigt hennes första”, står det på baksidan till den här boken. Det går att förstå på flera sätt. Rent praktiskt är förstås Urmodern den första bok som ges ut under namnet Åsa Schagerström. Hennes tidigare, Åsa Grennvall, är betydligt mer väletablerat. På ett mindre bokstavligt plan handlar Urmodern […][...]

Inför sin förra bok, den omskakande Deras ryggar luktade så gott från 2014, skapade Åsa Grennvall huvudpersonen Jenny. Berättelsen byggde på Grennvalls egna upplevelser men genom karaktären Jenny fick hon någon annan att dela sina erfarenheter med, som författaren förklarade i en intervju med ETC. Det gjorde berättandet lättare. I nya Jag håller tiden, den andra […][...]

Vad händer med ett barn som växer upp med känslomässigt dysfunktionella, föräldrar? Vad gör det med en människa att under hela sin uppväxt ständigt mötas av tystnad, ointresse, kyla? Att genomgående känna skam över sin existens? Detta stora svåra tar sig Åsa Grennvall i kast med i sin senaste serieroman, Deras ryggar luktade så gott. […][...]

Att skriva utifrån sig själv är ändå inte så självutlämnande, hörde jag serietecknaren Åsa Grennvall berätta för ett tag sedan – folk läser ändå bara in och vill prata om sig själva. Sällan känner jag mig så skyldig till en sådan relation som när jag läser Moa Eriksson Sandberg. Att huvudpersonen i hennes debutroman Söta […][...]

Det är inte så lätt att få grepp om Åsa Grennvall. När hon besöker Göteborgs universitets seminarieserie ”Det gäller livet! Samtalsserie om livsberättelser” kretsar samtalet ofta kring det självbiografiska i hennes serier. Det är för den skull inte helt enkelt att säga hur hon förhåller sig till det självbiografiska konceptet, det som blivit en så […][...]

Det är egentligen en ren slump att jag råkar läsa Lyckliga slut precis efter att jag läst Happy, happy – en bok om skilsmässa. En slump som definitivt ser ut som en tanke. Antologin Lyckliga slut börjar med redaktören Susanna Alakoskis berättelse om sina egna och föräldrarnas förhållande. Om hennes mamma som ändå inskärpte ”du […][...]

Tanja Suhinina ger på sin blogg vägledning i att rita svensk självbiografisk ångestserie: ”¢ rita ett gäng lika stora rutor på ett papper ”¢ ta en penna (en, linjerna ska vara lika tjocka) och rita sådär medvetet fult ”¢ fyll i med svart där det ska vara svart ”¢ kom ihåg att det du ritar […][...]

Sök dig till kanalerna. Det gäller i Venedig och även i Åsa Grennvalls självbiografiska serieroman Cynisk romantiker. För det är främst där – kanalerna, utrymmet mellan serierutorna – som själva vardagsdramatiken äger rum. Grennvall berättar effektivt i enkla svartvita rutor om det eviga sökandet efter kärlek och bekräftelse – men begär samtidigt mycket av läsaren […][...]