Roger Ackroyd är en av de förmögnare invånarna i den engelska byn King’s Abbot. Tidigt i berättelsen mördas han och efter lite initialt fumlande kopplar polisen in en viss Hercule Poirot att lösa brottet. Inledningsvis möts läsaren av två ritningar. En visar layouten på Roger Ackroyds herrgård, ett antal rum, korridorer och en terass. Den […][...]

Norra England. Dimma. Stora stenhus. Uråldriga små byar med misstänksamma invånare. En ensam, naiv besökare från storstan som upptäcker att den lilla byn har en Mörk Hemlighet. Behöver man ens ett spöke där? …Jo, man gör nog kanske det. Att läsa Kvinnan i svart är som att flyttas tillbaka till en förment oskyldigare tid, och […][...]

Deckarälskare som jag är finns det en genre som ligger mig extra ömt om hjärtat: pusseldeckaren. Det är enligt mig den ultimata mordhistorien. Det karaktäristiska är att mordgåtan är i fokus och ligger utlagd som ett pussel. I formen ingår att det är en sluten miljö där alla som som kan ha gjort det är […][...]

På papperet verkade den här boken ha allt: Jag är tämligen förtjust i deckare som utspelar sig i det förflutna och / eller på exotiska platser. Släng dessutom in ett pusselmysterium som löses av en karismatisk huvudperson så är jag fast. Vad kan då vara bättre än ett mordmysterium som utspelar sig i det färgstarka […][...]

När jag får Tre sekunder i min hand blir jag först tveksam. Om ett omslag kan signalera skräplitteratur tar nog det här priset. På framsidan: en explosion, en silhuett och titeln: Tre sekunder. Instinktivt börjar jag söka efter en text som ska meddela att Chuck Norris är med. Och så baksidan: författarparet i ett dunkelt […][...]

Sommarläsningen för in mig på oväntade vägar. Jag rör mig längs skumma bakgator i sekelskiftets London och på Dartmoors dimmiga hedar. Jag läser Sherlock Holmes. Sir Arthur Conan Doyle är egentligen inte någon vidare författare: torr och stel prosa och platta karaktärer som ibland passerar karikatyrens gräns. Samtidigt är texterna befriade från oväsentligheter som moderna […][...]

Det vore dårskap att tala om mina egna tankar. Svimfärdig vacklade jag till den motsatta väggen. För ett ögonblick förblev polismännen i trappan orörliga, slagna av yttersta skräck och bävan. I nästa ögonblick arbetade ett dussin stadiga armar vid väggen. Den föll ner. Liket, redan mycket förruttnat och betäckt med fläckar av levrat blod, stod […][...]

Serier, är det något för en vuxen människa att läsa? Absolut. Men så finns också serier och det finns serier. Den här gången talar vi om ett av Alan Moores mästerverk. Moore som tidigare gett ut klassiker som Watchmen och V for Vendetta men frågan är om inte The League of Extraordinary Gentlemen slår dom […][...]