Sångmö, sjung om den man, som länge i skiftande öden irrade kring, när han Troja förstört, den heliga staden. Många människors städer han såg och lärde dem känna, under hans kamp för sitt liv och för kämparnas lyckliga hemkomst. Från de ikoniska raderna känner man genast språkets kraft att öppna portar till en bortglömd värld. […][...]

Patroklos föds som son till en kung. Redan som nioåring får han följa med till kung Tyndareos hov för att, precis som alla andra män av börd i de grekiska örikena, anhålla om hans vackra dotter Helenas hand. Efter ett förslag från en viss Odysseus bestäms det att Helena själv ska välja sin trolovade och […][...]

Protagonisten i den här thrillern är Mariana, en gruppterapeut inom det psykodynamiska fältet. Hon är änka efter att hennes älskade Sebastian omkom i en tragisk drunkningsolycka ett år tidigare. Hennes närmsta familjemedlem är systerdottern Zoe, som studerar på St. Christopher’s College i Cambridge. När en ung kvinna blir brutalt knivmördad på campus reser Mariana genast […][...]

Erik Bergqvists senaste diktsamling är snygg. Väldigt snygg, till och med. Nästan lite för snygg. Inte bara dikterna utan även omslaget, hela innehållets struktur och till och med innehållsföreteckningen är enhetligt stilrena. Den djupaste, matta svarta nyansen och de tunnaste vita linjerna på omslaget känns lika självklara som varje noga övervägt ordval och utvald radbrytning. […][...]

Diktaren Sapfo från ön Lesbos var först med att kalla eros bitterljuv, glykypikron. Eros betyder brist, avsaknad, att det åtrådda inte är tillgängligt. I det ögonblick begäret tillfredställts är eros borta. Något annat har tagit dess plats: kärlek, kanske, eller likgiltighet. Men så länge den varar har eros grepp om människan tack vare det paradoxala […][...]

Flickornas tystnad är en titel som lika väl kan användas för att beskriva kvinnors utrymme i historieskrivningen. Nej, så klart har flickor och kvinnor långt ifrån alltid varit tysta. De har agerat, de har talat, de har skrivit, men deras röster har ofta inte lyfts fram, inte fått höras. ”Nå, men det är väl trots […][...]

När jag föddes existerade inte ordet för det jag var. De kallade mig nymf och utgick ifrån att jag skulle bli som min mor och mina mostrar och mina tusen kusiner. Visst är det en fantastisk inledning? Genast kastas vi in i en romanvärld som är allt annat än diskbänksrealistisk, en värld av nymfer och […][...]

Gregorius den store blev påve år 590, mitt emellan antiken och medeltiden. De är förstås påhittade begrepp, ”antiken” och ”medeltiden”, grova förenklingar menade att hjälpa oss att placera in historiska skeenden på sin rätta plats. Själv var Gregorius övertygad om att han levde i den yttersta av tider, ja i mänsklighetens slutskede. Det kan låta […][...]

Colm Tóibín har låtit sig inspireras av Orestesmyten i sin senaste roman, Namnens hus. Han är verkligen inte först ut med att återanvända stoff ur denna klassiska berättelse om mord, hämnd och familjerelationer – författare som Eugene O’Neill, T.S. Eliot, Jean-Paul Sartre och Lars Norén har också hämtat näring ur myten. Och ska man döma efter […][...]

Europa och USA genomlider en nationalistisk backlash. Alltmer högljudda röster ropar på stängda gränser. Allt fler önskar betona det egna folkets särart och nedvärdera andras. I denna tid är Lars Lönnroths bok Det germanska spåret därför välkommen. Det är en litteraturvetenskaplig översikt i behändigt format som ska vara tillgänglig för den som saknar förkunskaper, men […][...]