Att skriva historia är ofrånkomligen att reducera händelser och processer till gripbara berättelser. Början, mitt, slut; orsak och verkan. Tiden, händelserna, processerna i sig är förstås ohjälpligt förlorade och går inte att direkt få fatt i. Vi etablerar en massa mer eller mindre ikoniska bilder, men tidsperioder är förstås mycket, mycket mer än så. Så […][...]

Man får nog säga att finansministern gjorde bort sig. I november 1969 gick Gunnar Sträng till attack mot Sara Lidmans rapportbok Gruva – ”alls icke representativ för förhållandena uppe i LKAB”. Människorna kring gruvorna i Kiruna och Svappavaara, menade Sträng, var ”indignerade över den här presentationen av sin arbetsplats som här alldeles oförhappandes har ramlat […][...]