En pappa fostrar sina sju döttrar till frihetsälskande individer som ska kunna klara sig själva. De blir inte ens registrerade i myndigheternas register när de föds, vilket illustrerar hans fasta beslut att hålla dem utanför samhället. När både han och mamman dött, flyttar alla sju döttrar ut i ödemarken. Femton mil från närmaste bebyggelse ska […][...]

Flödesskrivning är en vanlig skrivövning för dem av oss som kör fast ibland. För en del fungerar det utmärkt, men för andra är övningen snarast provocerande – att bara föra pennan till pappret, hur kan det vara lösningen på skrivkramp? I Anneli Jordahls Orm med två huvuden blir en slags flödesskrivna dagboksanteckningar ett sätt att […][...]

I läkarfamiljen är det kaos och sönderfall mellan föräldrarna och när den slutliga katastrofen sker är det mesta bortom återvändo. Hembiträdena har passerat revy och stått för den stabilitet föräldrarna misslyckats med och plötsligt befinner sig den nyblivna tonåringen Mona i krig med sin mor och ute på egna äventyr, först i Tyskland och senare […][...]

Så fort det börjar dra ihop sig till internationella kvinnodagen börjar undersökningarna stocka sig. Kvinnor är fortfarande underrepresenterade i styrelser, i medier, har längre utbildning men får sämre betalt. Inte heller i historieböckerna framgår det med någon större tydlighet att kvinnor faktiskt utgör och utgjort hälften av jordens befolkning. Många försök har gjorts för att […][...]

Boris brann upp. I sin nästan komiska absurditet är det ett konstaterande som präglar Jeanettes hela tillvaro. Hennes man brann upp, i en arbetsplatsolycka, och hon kan inte släppa det. Hon kan inte släppa riskerna och förlusterna arbetare och deras familjer utsätts för, inte släppa hur utsatta och rättslösa de verkar vara. Det är en […][...]

Det har kommit en hel del böcker om det Johan Svedjedal kallar ”engagemangets årtionde” (ungefär 1965 – 1975) de senaste åren. Det är kanske inte alltför våghalsigt att gissa sig till anledningen: Den där periodens Allt är möjligt-mentalitet står i ganska skarp kontrast till dagens politiska debatt. Eller? Hur långt är det egentligen mellan 1968 […][...]

Imorgon flyger jag till Umeå. Varför? Jo, för då börjar SM i poetry slam. Och även om jag inte ska tävla eller på annat sätt vara delaktig i år, så känner jag att en stor bit fattas, att året helt enkelt inte kan bli komplett, om jag inte är där. SM i poetry slam innebär […][...]

Huvudtemat, som oftast när det gäller Anneli Jordahl, är klass. Klass och kön denna gång. Berättelsen utspelar sig i skiftet mellan 50-tal och 60-tal, i kontrasten mellan stad och landsbygd, mellan modernitet och traditionalism. Det var en tid då kvinnor hade att förhålla sig till både de moderna och de traditionella kraven och lätt hamnade […][...]

Enligt förlaget är det här Sveriges första kollektivt skrivna kollektivroman. Med min ordvitsiga humor vill jag gärna kalla den kollektivtrafiksroman. För det är vad den är. Avståndet mellan är en berättelse om tåg. Om människor som åker tåg. 24 författare har skrivit 28 texter i jagform, där varje jag är en passagerare på pendeltåget i […][...]

Det är sommar och 90-tal. 1890-tal. Den försupne poeten Andreas Öman har lämnat Stockholm och sina desillusionerade vänner, som i äkta Söderbergsk anda försöker skapa originella parafraser på ”köttets lust och själens obotliga ensamhet”. För Andreas del går det föga förvånande inte särskilt bra och antalet glas vin överskrider med råge antalet diktalster. Andreas är […][...]