Mikko hjälper Jorinda en mörk natt. Hon ser honom. Vet plötsligt att det är han. Samtidigt vet han att hon vet. Säger "Jag är Gud, Jorinda, fattar du det? Gud!" Och sedan? Hon söker honom, han tar sig framåt bara, genom det outhärdligt kylande nordnordnorska landskapet. På väg från Tromsö till Kautokeino, men hur ser […][...]