Vid första anblick verkar Ann Hallströms senaste diktsamling enkel, allt för uppräknande, allt för klassisk och utnött i många av sina bilder. När jag sedan läser en gång till, och ytterligare en gång, händer det som jag alltid hoppas på med diktsamlingar – texten öppnar sig i ett bitande påtagligt mönster, den blir en närvaro […][...]

Den 21 mars blir det poetiska förflyttningar på Kägelbanan i Stockholm. Då går årets upplaga av Världspoesidagen av stapeln och temat är Migrationer. Konstnärlig ledare är poeten och kritikern Athena Farrokhzad. Medverkar gör Naima Chahboun, Hanna Hallgren, Ann Hallström, Jila Mossaed, Khashayar Naderehvandi, Caterina Pascual Söderbaum, Marie Silkeberg, David Vikgren, Ghayath Almadhoun och den amerikanska […][...]

Allt roligt har ett slut, så även bokmässan. Som jag skrev om igår är dagen efter bokmässan någon sorts sorg, men två dagar efter bokmässan har i alla fall jag hämtat mig så mycket att jag kan njuta av både fina upplevelser och alla böcker som fick följa med hem. Så här följer det bästa […][...]

Ann Hallströms nya diktsamling pryds av ett omslag som vid en anblick tycks vara något slags marmorerat tyg. Jag tittar med större skärpa. Nej, det är ett stycke rått kött, en studie i glänsande muskelfibrer och stråk av fett. Öppna hjärta står det vid Hallströms namn, och således slår jag upp detta stycke uthängt organ. […][...]

En bok får de läsare den förtjänar, bortom kritik och försäljningsstatistik. Någon författare sa att om inte första sidan förmådde fånga hans intresse fick boken bli oläst. En annan höjde ribban till första meningen. Läsaren är och förblir kräsen. Har inga förpliktelser gentemot upphovsmannen. Om han eller hon inte rycks med finns inget lättare än […][...]