Det är 33 dagar sen Ylva och Alice sist pratade med varandra. Trots att de är systrar. Trots att de bor i samma hus. Trots att föräldrarna gör sitt bästa för att försöka få dem att börja prata igen. Det verkar som om att ingenting hjälper när de två systrarna väl bestämt sig för sin […][...]

Det är på förvånansvärt få sidor som Patrik Lundberg skriver fram berättelsen om sin egen uppväxt och, framför allt, berättelsen om sin mamma. Inte ens tvåhundra sidor och ändå blir det gediget och levande. Det är kvalitet istället för kvantitet när Lundberg väljer ord och scener för att berätta just den berättelse han vill få […][...]

När adopterade Maria efter många års sökande till slut hittar sin chilienska mamma, får hon veta att hennes bakgrundspapper inte stämmer. Mamman har inte alls lämnat henne frivilligt I Den uppgrävda jorden får vi följa Maria. Hon gräver inte bara i sin egen bakgrund utan blir också en av de ledande personerna i den grupp […][...]

En bok som jag gärna rekommenderar till alla och envar, men i synnerhet till dig som kommit upp lite i åren, är Yvonne De Geers omistliga barndoms- och tidsskildring Aldrig en av oss. Författaren föddes som Ejvor Jonsson, men adopterades i tidig ålder av Ingrid och Jakob De Geer, efter att de förlorat sin lille […][...]

Många gånger har jag öppnat romaner med inledningsscener där någon träder fram som har varit med om något speciellt. En bra början gör att berättelsen griper tag och jag vill veta mer om personernas liv och platserna där romanen utspelar sig. Romanen kan växa ytterligare om något brännande tema flikats in i handlingen eller om […][...]

Jenny Heijun Wills är närmare 30 än 20 när hon bestämmer sig för att försöka få kontakt med sin biologiska mamma. Wills föddes i Sydkorea och adopterades som spädbarn av en kanadensisk familj. Hon växte upp i en småstad i Ontario, utan någon kontakt med koreansk kultur eller det koreanska språket, i ett sammanhang där […][...]

År 1965 blev Arne Sucksdorffs film Mitt hem är Copacabana en succé bland filmkritiker, och regissören fick motta ett antal priser för sin film. Filmen handlar om fyra gatubarn i Rio de Janeiros slum, och vad det ska bli av dem i framtiden. Ödet för åtminstone ett av barnen, Toninho (med namnet Rico i filmen), […][...]

Läser man på baksidan kan man tro att Dagar med galopperande hjärtklappning är en bok om vardagligheter. Vilket det är, men vardagen är en vardag man som läsare måste gå sig till; en livssituation som denna går inte att förstå endast genom läsning. Jag läser den med igen- och inkännandets blick, men någon hjärtklappning får […][...]

Stockholm är fond för berättelsens huvudperson som arbetar som skådespelare. Hen håller en astronomisk distans till sin adoptivpappa i Växjö som är en handens människa, en bilmekaniker. Adoptivmamman lever inte längre och det är många år sedan hen anlände till Sverige som adoptivbarn. Inga spår finns efter den biologiska mamman eller pappan. Efter bokens inledning […][...]

Palimpsest, som den som läst litteraturvetenskap, historia eller något liknande vet, är en text som skrivits över en annan, raderad text. Det kan kanske sägas vara vad som händer när ett barn adopteras; en möjlig livshistoria raderas och skrivs över med en annan. Det är också vad som mer konkret verkar ha hänt med de […][...]