Bokcirkel 6: "Pompeji"
En av årets hätskaste debatter i kulturvärlden har handlat om Maja Lundgren och hennes "vendettaroman" "Myggor och tigrar", där hon skriver om såväl italienska mafiosos som maktspel bland svensk kulturelit. Några gillade. Andra gillade inte. Får man verkligen skriva så? Och vad är sant, och inte? Anna Larsson skrev en krönika om fenomenet "tala-ut-romaner".
Uppmärksammad blev även Lundgrens roman "Pompeji", från 2001, om vardagsliv och myter i den antika staden Pompeji år 78-79. Romanen hyllades av en enad kritikerkår, blev Augustprisnominerad och vann Svenska Dagbladets litteraturpris. dagensbok.coms recensent Lisa Johansson gav boken betyg 10/10. Kanske är "Pompeji" lika hämningslös som "Myggor och tigrar" - fast på ett annat sätt. Läs och se.
Diskussionen hittar du här.
Tillbaka till bokcirkelsidan.
Baksidestext
Välkomna till en liten landsortsstad i Syditalien.
Välkomna till det lilla grymma Pompeji.
Pompeji år 78-79, alldeles före katastrofen. Publius Paquius Proculus, tidigare borgmästare, tampas med svåra familjeangelägenheter. Mimerskan Methe är olyckligt kär. Den kristna Maria får problem när det dyker upp brev från Paulus. Värdshusvärden Sittius, varm anhängare av den avlidne kejsar Nero, hyr ut sin lokal på Bordellgränd till vem det vara månde. Och över alla, i vad som kan tyckas vara kulissen, vakar den mäktiga vulkanen Vesuvius. Förälskad som han är skriver han kärleksbrev till alla människor och gör än så länge inget annat väsen av sig.
Textutdrag
Övergångssten I
Järtecknen var många det året. Onådens år 62. Eller som de själva skulle ha uttryckt det: under L. Afinius och P. Marius konsulat.
I Neapel var det en staty som klövs itu. Man såg också en komet. Ända borta i Kina lär den ha synts.
Det föddes barn utan huvuden.
En kvinna träffades av blixten medan hon låg med sin man. En tiger rymde. En fågel bajsade på Apollontemplet.
Jorå. Järtecknen var många det året. Under L. Afinius och P. Marius konsulat.
Nästa år var rätt lugnt.
Onådens år 64, under G. Laecanius och M. Licinius konsulat, hände det emellertid en del. Kejsar Nero var nära att dö. Det var när han spelade teater i Neanpolis. Precis när han gått ut efter föreställningen rasade teatern ihop.
- Fem centimeter från döden! skröt Nero.
Han utropade sig till gudarnas gunstling efter det där - bara för att han hade undkommit.
Rom brann. Det fanns tre teorier. Den ena var att Nero satte eld på staden. Den andra (som Nero lanserade) var att de kristna satte eld på staden. Den tredje var att det var gudarna som satte eld på staden för att de
I. var missnöjda med Nero
II. var missnöjda med de kristna
III. var missnöjda med Nero och de kristna.
|
|
