Bokcirkel 3: "Ficktjuven"
I Sarah Waters tredje roman "Ficktjuven" blandas Dickens anda med en fräck och nutida berättarröst. Det är tjock dimma, trillor längs slingriga byvägar och mystiska rum i ännu mer mystiska slott. I detta 1800-tal finns också en modern underström av sexualitet i samband med att bokens huvudperson Susan mognar både till fullfjädrad hjältinna och kvinna.
Susan Trinder är en enkel flicka från en familj av småtjuvar och hälare i Southwark, söder om Themsen. Den enda mor hon haft är Mrs Sucksby, en dam som tar emot spädbarn och förfar med dem på bästa sätt. Susan är lycklig i sin värld, där drottning Victoria sitter på Englands tron och prins Albert just har dött. En kväll kommer en av Mrs Sucksbys vänner, Gentleman, på besök. Han är en herre av god familj som numera försörjer sig som skoningslös tjuv och bedragare. Det visar sig att Gentleman har en djävulsk plan och att han behöver Susan för att genomföra den.
"Ficktjuven" gavs ut 2003 på Natur och Kultur, i svensk översättning av Marianne Öjerskog.
Diskutera "Ficktjuven" här!
Tillbaka till bokcirkelsidan.
Textutdrag
Det var en flicka som hette Flora och som betalade mrs Sucksby en penny för att ta med mig och tigga på en teaterpjäs. Tack vare mitt ljusa hår fick jag ofta följa med och tigga på den tiden, och eftersom Flora också var ljushårig brukade hon slå i folk att jag var hennes lillasyster. Teatern som vi gick till den kvällen jag tänker på nu hette The Surrey och låg vid Saint George's Circus. Pjäsen hette Oliver Twist. Jag minns den som väldigt otäck. Jag minns den branta läktaren och stupet till parketten nedanför. Jag minns att en drucken kvinna försökte slita tag i mina klänningsband. Jag minns fackelskenet, som fick scenen att te sig mycket spöklik, och skådespelarna som vrålade och publiken som skränade och skrek. En av skådespelarna hade röd peruk och röda polisonger, och jag var säker på att det var en utklädd apa, för han skuttade omkring så dant. Än värre var den morrande rödögda hunden, och värst av allt var hundens husse, hallicken Bill Sykes. När han pucklade på stackars lilla Nancy med sin käpp reste sig alla i vår bänkrad. En känga kastades ner på scenen. En kvinna bredvid mig gastade för full hals:
"Åh, ditt kräk! Din usling! Hon är min själ femtio gånger mer värd än en flåbuse som du!"
Jag vet inte om det berodde på att folk reste sig så att det kändes som om läktaren kom i gungning, eller om det berodde på den gastande kvinnan eller åsynen av Nancy, som låg likblek och blickstilla vid Bill Sykes fötter, men jag greps av en fruktansvärd skräck. Jag trodde att vi skulle bli ihjälslagna allihop. Jag började gallskrika, och Flora kunde inte lugna mig. Och när kvinnan som hade ropat sträckte ut armarna mot mig, skrek jag ännu högre. Då började Flora gråta - hon var väl bara tolv tretton år, skulle jag tro. Hon gick hem med mig, och mrs Sucksby gav henne en örfil.
Översättning: Marianne Öjerskog
Utgivet på svenska:
(Natur och Kultur, 2001)
|
(Natur och Kultur, 2003)
|
(Natur och Kultur, 2004)
|
(pocket, Natur och Kultur, 2005)
|
(Natur och Kultur, 2006)
|
|
|
.jpg)
