Den viktigaste poängen ändå: Egenskaper kopplade till folk förändras med tiden.

Jag tycker om att fundera på frågan hur 70 år av välfärd påverkar folksjälen. En del röstar på partier som vill att välfärden ska spridas till fler, medan andra gör allt för att smita från dess finansiering.

Jag tror att Beskow tog det för självklart att läsarna förstod att tanterna var tre ogifta systrar som levde tillsammans. Det var normen för ogifta kvinnor både när böckerna skrevs runt förra sekelskiftet, och under den tid de tilldrar sig, alltså cirka 50 år tidigare, i mitten på 1800-talet. (Tanternas gnabbande med varandra stämmer också väl överens med systrars jargong, skulle jag vilja säga.)

Vad vårdnaden om barnen beträffar så får de betraktas som fosterbarn, något som också var mycket vanligt vid den tiden och helt oreglerat. Inte heller behövde det anges eller registreras på något vis. Tvätt-Kristin, som barnen bodde hos innan tanterna tog över dem, var förmodligen en granne eller liknande som motvilligt tagit sig an barnen för att det inte fanns någon annan som erbjöd sig. Barn behövde inte ens vara föräldralösa (som Petter och Lotta uppenbarligen är) för att bo hos och fostras av vänner, släktingar eller grannar. Det räckte med att det var trångt i huset och att det fanns någon med mera plats som erbjöd sig att ta hand om ett eller flera överflödiga barn.