En ö i havet var en av mina favoritböcker när jag gick på mellanstadiet. Jag tror att det var den första boken jag grät av att läsa. Boken handlar om syskonen Steffi och Nelli som är från Österrike och judinnor. Det är mitt under andra världskriget och de måste fly till Sverige. Steffi berättar för […][...]

Jag har lyckats med tre saker av värde i livet: Uppnått högkostnadsskydd på Apoteket, uppfostrat två katter att inte gnaga på mig när jag sover och funnit en spellista med 1500 låtar av mörk ambient dungeon synth-musik. I min fagra ungdom, härdad av att ha fötts ensam hemma vid fyra års ålder, närde jag vid […][...]

Avlägsen stjärna är historien om Carlos Wieder, en fiktiv chilensk poet och flygvapenofficer med många namn som har flera liv på sitt samvete. Det börjar oskyldigt nog med att historiens berättare deltar i ett litterärt kotteri i Santiago där han blir fascinerad av de begåvade systrarna Garmendia. De har dock bara ögon för den märklige […][...]

Den stora gåtan i kriminalromanen Cirkeltecknaren är inte den mordgåta, inramad av blå kritstreck, som beskrivs på bokens baksida, utan den tidlösa miljön som romanen utspelas i. Platsen är Paris och alla scener ges med en geografisk detaljnivå ner på exakta gatuadresser. Vilket ger en ytterst obalanserad plattform för den läsare som vill orientera sig […][...]

Jag har en bekant som hävdar att Gustave Flaubert behandlar Emma Bovary illa. Orättvist, liksom. Det är inte särskilt logiskt, hur en romankaraktär skulle kunna vara något mer än författaren som skapat henne. Eller också är det väldigt logiskt? Måste inte fantasins alla möjligheter alltid vara större än boksidan, än verkligheten? I alla fall kommer […][...]

Jag har faktiskt inte sett filmen Precious innan jag läser romanen den bygger på, men jag ser den nästan sekunden efter att jag slagit ihop boken. Inte bara för att den ska vara bra och jag har haft den liggande ett tag, utan framför allt för att jag är så nyfiken på hur i helskotta […][...]

När Harpa rusar in i den lilla källarlägenheten i Reykjavik har hon hjärtat i halsgropen och vet inte i vilket skick hon kommer att hitta sin 14-åriga dotter. Edda har under det senaste året förvandlats från en snäll liten flicka till tonårsförälderns värsta mardröm, hon knarkar, super och hänger med stadens avskum. Harpa hittar sin […][...]

Det är egentligen inte förrän läkaren talar om för honom att hans stämband är förlamade och att det inte är säkert att de någonsin hämtar sig som han verkar vakna upp ur själva överlevandet, tänka längre fram än till nästa vakna stund: herregud, han är ju musiker – vad återvänder han till för liv om […][...]

15-åriga Hannas mamma är författare och rätt vad det är får hon för sig att det vore enormt tillfredställande att sitta och skriva på landet. Utsikten! Lugnet! Tillhörigheten! ”Där många generationer av kvinnor har gått längs åkrarna, skött sina djur, odlat sin jord, fött sina barn …” Ja, Hannas mamma är romantiker, en opraktisk och […][...]

Tom Clancy har rekommenderat den här romanen. Bara det. På baksidan till den här utgåvan citeras hans omdöme att Heinleins ”fotspår är stora nog för att en hel nation ska kunna följa i dem. Vi vandrar den väg som hans idéer stakat ut. Han visade oss var framtiden finns.” Nu har jag i och för […][...]