Det är förnämligt att det finns förlag som satsar på översättning och utgivning av litteratur från andra språkområden än det engelska. Vad kan vara mer spännande än att utforska andra teman än de som behandlas i de anglosaxiska snabbfotade berättelserna?

Så tänker åtminstone jag och under året har jag med stor behållning läst litteratur skrivna av författare från Danmark, Frankrike, Finland och Schweiz. Nu blev det dags för Tyskland. Där är nämligen novellerna i De tysta satelliterna förlagda.

Tiden är efter ”die Wende”, som man kallar sammanslagningen av Väst och Öst. Ibland känns det som idag men kan likaväl vara för tjugo år sedan. Novellernas tidlöshet har möjligen sin grund i att ingen ägnar sig åt att göra inlägg på Instagram eller andra sociala medier. I stället har de fullt upp med att försörja sig med sina jobb i snabbmatsrestaurangen eller i kundtjänsten för hyrbilar.

Det svindlande livet har drabbat dem alla, och alla verkar nästan förvånade över att existera. Eller snarare har de kommit ur kurs för att de har mött någon som de inte kan glömma.

Texten gör ibland säregna omtagningar kring saker som redan nämnts. Inte alltid lättläst, men de återkommande vardagsdetaljerna eller replikerna blir på så vis betydelsebärande. På ett märkligt sätt formas cirkelrörelserna till byggstenar i författarens berättarstil.

I en novell uppstår en effekt som liknar att öppna en ask som innehåller en annan ask i all oändlighet. Berättarjaget blickar tillbaka och minns hur han på en balkong suttit och mints ett möte när han lyssnat till en gammal mans minnen. Texten är en labyrint att villa bort sig i, samtidigt som den visar hur minnen får flera lager i en människa.

Vad gäller miljöskildringarna så utspelar sig nästan alla novellpersonernas liv i skymningens dunkel. Människorna öppnar sig för varandra allra bäst i brytningen mellan dag och natt. Att innerligt vilja spegla sig i en annan och nästan nå fram, som i novellen med de två grannarna. De står i trapphuset med varsin cigarrett och tittar ut genom fönstret som vetter ut mot höghusen längre bort. En av dem visar satelliterna och den andra undrar ”Månen?”. Allt blir så småningom ett minne när den andra inte längre bor kvar.

Det var länge sedan jag fylldes av så mycket tveksamhet och så mycket undran när jag läste. Men det står klart att Meyer är en författare som vågar rikta sin blick mot det som är svårt. Några korta betraktelser som har brutit sig in bland de längre novellerna visar att på europeisk jord kämpar människor med obefintliga resurser.

Det hör väl till allmänbildningen att veta att Tyskland utgör en frontfigur i EU-politiken, liksom framgångarna som förknippas med fotbollslagen. Men i litteraturen kan också andra röster träda fram, vilket bevisas med denna novellsamling.