Dagarna precis före midsommar samlas en grupp konstnärer på en idyllisk gård på den småländska landsbygden. Där bor Dagmar och hennes man Vilhelm, inspirerade av verklighetens Ester Ellqvist och John Bauer. De skulle kunna vara lyckliga men det finns skuggor. För hans del är det främst att de än så länge är barnlösa och att de uppdrag han får inte är de han helst skulle vilja ha, för hennes att äktenskapet i praktiken satt stopp för hennes konstnärskap. I det tidiga 1900-talet är det i princip omöjligt för en kvinna att kombinera familj och karriär och utifrån förväntningen att kvinnor ska försörjas av sina män är det också så att även de ogifta kvinnorna blir förbigångna av män som anses behöva inkomsterna bättre.

Att som kvinna vilja vara konstnär, fokusera på sin profession och passion när allt i tiden säger att det är männens domän. Att sträva efter det andra säger att man inte kan få, inte ens bör tänka på, och se män som är underlägsna få möjligheterna. Att hela tiden försöka förflytta ramar och gränser. Nej, det är inte det som sker under dessa korta dagar men det är bakgrunden till dem, bakgrunden till avundsjuka och bitterhet, till längtan och drömmar.

Till de inbjudna gästerna sällar sig två professorer från Akademien i Stockholm, ditresta i ärende att övertala Vilhelm att tacka ja till ett vikariat. Dagmars gamla skola, det borde vara ett erbjudande till henne och därtill är den ena av professorerna hennes tidigare älskare.

Där finns också medsystrarna och deras olika förhållningssätt till de gemensamma realiteterna. Ytterligare tre kvinnor som valt – eller tvingats välja – olika vägar efter sina högre studier, ytterligare tre sätt att leva, geografiskt såväl som relationsmässigt. Det är kvinnorna som blir mest fullödiga som personer –männen runt dem framstår mer som olika aspekter av Konstnären med stort K och det allmänna patriarkatet men man får också små glimtar från deras inre, särskilt Vilhelms.

Drygt hundra sidor som innehåller förbluffande mycket, både av vad som sker med personerna under den korta tidsrymden och av större sammanhang och ideologiska strömningar kring konstnärskap och kvinnans frigörelse, utan att det blir överlastat. Språket är enkelt men målande och varje ord känns noga utvalt, med inslag som i sin ålderdomlighet förstärker känslan av tidigt 1900-tal. Med några få ord skapar författaren en stämning och beskriver tonfall och gester interfolierat med folkviserefränger och pjäscitat.

På samma sätt tecknas miljöerna genom detaljer som leder fantasin till en helhet – jag ser för mig rummen och verandan, sjön och bryggan. Jag ser dem som på konstverken från tiden, ser penseldrag i stället för skarpa detaljer. Ser midsommarljuset som både är mjukt inbäddande och obarmhärtigt. Jag ser och hör och känner, så levande gör hon tiden och tillvaron. Varm barnahud. Kallt sjövatten i kvällningen.