Torben Kuhlmann har givit ut flera bilderböcker om tekniska landvinningar där huvudrollerna spelas av möss, Lindbergh – Den äventyrliga berättelsen om en flygande mus, Armstrong – Den första musen på månen, Einstein – Musens fantastiska resa i tid och rum och så den som kom som nummer tre: Edison – Musen och den försvunna skatten.

Ovanför en bokhandel finns Mössens universitet där föreläsningarna hålls av en äldre musprofessor. En dag dyker det upp en ny student, Tom, och han ber professorn hjälpa honom att hitta en skatt som en av hans äldre släktingar tagit med sig på en seglats till Amerika.

Professorn hjälper till med efterforskningar och det visar sig att skeppet musen reste med förlist – alltså skulle de behöva ta sig ned till havets botten. Så långt sträcker sig dock inte professorns hjälpsamhet förrän han av en lycklig tillfällighet räddat livet på Tom som är fast besluten att finna det som gått förlorat. Tillsammans börjar de konstruera och bygga en farkost som ska kunna ta dem ned i djupet.

Här är kopplingen mellan det som utspelar sig i boken och den uppfinning och uppfinnare som står i centrum mycket lös, vilket för mig som vuxen läsare förtar effekten något. Det äventyr som utspelar sig har mycket lite med det Thomas Alva Edison är känd för, glödlampan, till skillnad från de tidigare böckerna där det varit frågan om direkta paralleller. Visserligen finns den alternativa historieskrivningen här också men inte i fokus. För den som läst de tidigare böckerna finns också inslag som återkommer, som något välbekant, som det självklara hotet för en mus: en stor katt som dyker upp vid ett känsligt tillfälle.

Det är totalt orealistiskt men får sin egen trovärdighet ändå och det väcks tankar att fundera vidare på – som att även om det är en viss uppfinnare eller upptäckare vi minns och associerar med något särskilt har det ofta varit många som varit något på spåren och det kan vara rena tillfälligheter som lett till den sista detaljen. Här finns också relationen mellan den unga, driftiga musen och den äldre, mer erfarna – som dock en gång var den våghalsige – på sätt och vis en barn-förälderrelation men också just ett mentorskap.

Det är en väldigt vacker bok och jag kan ibland önska att författaren vågat lita ännu mer på bilderna, eftersom texten i jämförelse blir ganska platt, särskilt när den i princip återger det som redan avbildats. De vackra och detaljerade illustrationerna berättar så mycket och på fler plan. Det finns hur mycket som helst att upptäcka och de tekniska ritningarna fascinerar, även om jag personligen är mest förtjust i bokhandels- och biblioteksmiljöerna.