Recension

: Läsa tankar
Läsa tankar: Essäer om geniala böcker och osannolika liv Tatjana Brandt
2021
Förlaget
8/10

En fruktansvärd dragning till drömmerier och huvudet fullt av overklighet

Utgiven 2021
ISBN 9789523333710
Sidor 242

Om författaren

Tatjana Brandt, född 1975 i Åbo, är en finlandssvensk poet, essäist, skribent och kritiker bosatt i Helsingfors. Hon debuterade 2001 med diktsamlingen Roo och disputerade 2014 med en avhandling om Agneta Enckells och Ann Jäderlunds poesi. Sedan 2013 är hon ordförande för Fria seminariet i litterär kritik och 2018 tilldelades hon Samfundet De Nios Julpris. Hon är initiativtagare till projektet Kritikbyrån.

Sök efter boken

Tatjana Brandts senaste bok består av essäer som går på djupet på ett både välskrivet och vältänkt vis kring fyra helt olika författarskap – det handlar om engelska Ann Radcliffe (1764-1823), ryska Fjodor Dostojevskij (1821-1881), engelska George Eliot/Marian Evans (1819-1880) samt amerikanska Ursula K. Le Guin (1929-2018).

Utan att det någonsin blir varken kletigt eller rörigt, väver Brandt in både den egna läs- och livserfarenheten. Särskilt i den avslutande essän, ”Döden, högaffeln och det enkla vinet – En läsning av Ursula K. Le Guins romansvit om Övärlden” så är det Brandts egna läsupplevelsen som behandlas, jämte Le Guins romanvärld och karaktärer:

Mycket av det som gör det möjligt för mig att skriva, tänka, känna och vara mig själv är egenskaper som jag förhåller mig ambivalent till. Som min fruktansvärda dragning till drömmerier, detta att jag ständigt går omkring med huvudet fullt av overklighet.

Men trots att Le Guin är den av författarna som jag är mest bekant med och kanske mest sugen på att läsa om när jag plockar upp Brandts bok, så är det som att jag saknar något i just den essän, jämfört med de andra. För de föregående essäerna, särskild dem om Dostojevskij och Eliot/Evans, ger så mycket om både författarnas liv och deras verk, och knyter samman dessa på intressanta sätt. När så den sista essän nästan inte tar upp något alls om Le Guin som person, som jag hade sett fram att läsa om, inser jag att mina förväntningar nog blev fel ställda. Rubriken till just den essän pekar ju också mot att det är just en läsning av Le Guins böcker det ska handla om, inte om Le Guin som person. Jag tyckte så mycket om att läsa just den där sammanflätade väven som växte fram om både Dostojevskij, Eliot/Evans och Radcliffe, att jag liksom vaggades in i en förväntan att även den sista essän skulle följa ungefär samma mönster.

I vilket fall som helst är det fyra intressanta, djupgående essäer som inte bara tar med läsaren till 1800-talets England och Ryssland utan gör kopplingar till ett större europeiskt, globalt och universellt mänskligt sammanhang och som även lyckas visa på beröringspunkter mellan dessa fyra ganska olika författarskap.

Eva Wissting

Publicerad: 2021-10-14 00:00 / Uppdaterad: 2021-10-13 23:12

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #8604

Inga kommentarer ännu

Kommentera

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?