Doris är 32 år och singel, något hon försöker råda bot på genom diverse dejtingappar och -sidor. På en av dem möter hon Petter, som slår an något hos henne. Han ställer frågor på ett annat sätt än andra, får henne att berätta och verkar genuint intresserad. Ibland går han över en gräns men lyckas skriva sig tillbaka till det som var. Tills det är dags för deras första dejt och han låter bli att dyka upp.

Doris har egentligen nog med sitt jobb – att arbeta med kommunikation för en dokusåpa där deltagarna är minst sagt knepiga och krishantering står som huvudpunkt på agendan kräver sitt. Därtill kommer familjen hemma i Värmland – de skilda föräldrarna som bor på samma gata och vars relation till såväl varandra som döttrarna är ganska problematisk.

Men nu måste hon ta reda på vem Petter egentligen är och när hon av en slump får veta att han har fortsatt sitt nätdejtande under annat namn börjar hon misstänka att hon inte är ensam om sin upplevelse. Med hjälp av Facebook kommer hon i kontakt med ett flertal andra kvinnor som delar hennes erfarenhet.

Berättelsen står stadigt förankrad i nutiden med TV-program, appar och sociala medier och även om det delvis är en drift med såväl influencers och dokusåpor som dejtingappar är det ofta med ett i grunden kärleksfullt öga till människorna som finns där. Det är rappt och roligt och en del typer, för delar av persongalleriet är snarare typer än personer, är fångade på pricken.

Samarbetet mellan de lurade kvinnorna skildras bra. De hjälps åt, berättar, stöttar varandra och är starka tillsammans. Visserligen är det få dialoger mellan kvinnor som skulle klara Bechdeltestets sista punkt (att kvinnor talar med varandra om annat än män) men här har de ju förts samman av just den anledningen.

Det är en underhållningsroman där de mörka sidorna finns med mer som kontrast och dramatiskt drivande konflikter än som något att djupdyka i. Men i förbigående nuddas en hel del saker kring gråzoner både i arbetslivet och det intima, som i en sexuell situation då Doris konstaterar att hon nog gett sitt samtycke men verkligen inte minns det. Här blir det inte något stort av det, snarare en komisk anstrykning, men det väcker ändå tankar.