I kortromanen Djur återvänder Lise Tremblay till samma teman som i Hägern. Med sitt korthuggna språk alldeles utan utsvävningar skildrar hon landsbygdskonflikter i norra Kanada på ett gastkramande sätt. Hon har en enastående förmåga att lägga konflikten som en grundton i bakgrunden av berättelsen vilket kastar ett extra starkt sken över den.

Kapitlen är korta och boken liten i sitt format. Man läser den på ett par timmar men berättelsen stanna kvar länge i tankarna.

Jag kan inte franska, men jag antar att den franska originaltiteln, L’Habitude des bêtes, betyder ungefär ”bestarnas vanor”. Den franska titeln låter fantasin få flöda lite mer tycker jag. Olika djur har en framträdande roll i den här kortromanen, men kanske är det inte alltid djuren som är bestarna?

Huvudpersonen är en medelålders man, Benoît, som lämnade sin familj och sitt liv som tandläkare när han fick hunden Dan i sin vård. Med Dan vid sin sida känns livet som han lever helt främmande och han lämnar allt för att på heltid bosätta sig i sin stuga i en skogsby.

Vi kommer in i Benoîts liv när han får veta att Dan fått cancer och sannolikt kommer att dö inom en snar framtid. Hans livs mening blir nu att ge Dan ett så värdigt slut som möjligt och boken kretsar främst kring Benoîts sorg över att förlora sin hund. Han funderar också mycket över sitt eget liv och saker han ångrar. Hans dotter har aldrig mått riktigt bra och han grubblar mycket över att han inte har varit en god far.

I bakgrunden pågår aggressiva aktiviteter i byn sedan det siktats varg i den närbelägna nationalparken. Älgjakten skall snart gå av stapeln och här finns en del jägare som inte ser välvilligt på vargens närvaro och konflikterna med skogvaktaren blir oundvikliga.

Det blir snabbt tydligt att vargkonflikten handlar lika mycket om andra saker som om varg. Synen på stad och land, synen på människans och djurens förhållande till varandra och om synen på vad natur är och vad vi vill att den skall vara.

Och, förstås, om släktkonflikter som går generationer tillbaka och som inte överhuvudtaget har något med vargar att göra. För Benoît hamnar vargkonflikten i bakgrunden. Han har nog sina åsikter i frågan, men han vet att han inte anses höra hemma i byn och dessutom har han sin hund att tänka på.