Vem gillar inte en bra historia? Och vem fascineras inte lite extra av hur framgångsrika somliga bluffar blir? I Potemkin & kulisserna och andra historiska bluffar har författaren och journalisten Daniel Rydén samlat ihop ett antal berättelser om personer som bluffat sig till framgång och förödelse från år 750 till nutid.

Det är en salig blandning av stort och smått – människor som lockas till en blomstrande stad i Karibien i början av 1800-talet och möts av skog och sten, transporten av diamanten Afrikas stjärna från Kapstaden till London, krigsrapportering med olika syften och resultat, Macchiarini, Refaat El-Sayed, en påhittad stjärnkrog och hur en man lurade Tripadvisor, Potemkin och mycket annat. Några av fallen har många läst eller hört talas om tidigare medan andra troligen är nya för de flesta.

Ofta är det underhållande men ibland blir det en besk eftersmak, då vissa händelser som skildras i grunden är tragiska på ett eller flera sätt. Det finns bluffar och bluffar kan man också säga – de som utförts för ekonomisk, status- eller publicitetsmässig vinning, de som varit en sorts test av olika system, de som varit en del av krigsföring och de som kanske mest bara råkat inträffa. Här skildras de ofta ganska likartat, vilket dels ger en enformighet trots variationen, dels ger dem ungefär samma tyngd. Det gör också boken mer lämpad att läsas ett par kapitel i taget.

Något jag saknar är källhänvisningar i anslutning till själva texten. Om man inte vill ha regelrätta fotnoter så i alla fall hänvisning till källorna för respektive avsnitt. Det finns en litteraturlista på slutet men jag skulle vilja ha tydligare kopplingar. Visserligen är det väl så att man inte ska syna en bra historia alltför noga men om det handlar om bluffar och avslöjandet av dem solkas trovärdigheten av svårigheten att kontrollera det skrivna.

Och Potemkin då? Jo, eventuellt är hans bluff, som givit upphov till det ofta använda begreppet potemkinkuliss, i själva verket något som någon annan hittat på. En bluff om en bluff, således.