Självklart känner alla människor till nyttan av att använda kroppens muskler. Men hur många vet att hjärnans välmående sammanhänger med hur mycket vår kropp får röra på sig? Om detta vill författarna Anders Hansen och Mats Wänblad berätta i sin bok Hjärnstark junior: smartare, gladare, starkare.

Den som läser boken förstår att författarna inte vill skapa elitidrottare eller maratonlöpare av alla. Men alla har hjärnor! Och varenda hjärna behöver den input som kommer när kroppen rör på sig. Därför funderar de inledningsvis över ordval; ska de använda ordet motion? Eller aktivitet? Till slut väljer de ”röra på sig”. Att röra på sig i all enkelhet kan ge märkbara resultat i den kroppsdel som syns minst – nämligen hjärnan.

Forskningen visar att det inte är korsord, sudoku eller minnesträning som ökar hjärnans kapacitet. Hjärnan blir stark av att människan nyttjar sina kroppsdelar fysiskt. Med minnesträning blir man bara bättre på minnesträning.

Språket flyter lätt och går rakt på sak. Här refereras inte till rapporter om befolkningens ökade medelvikt (sådan forskning är lätt att hitta på nätsidor). Inte heller ges utrymme till fördömande ord om mobiler och datorer som gör människor mer stillasittande. Däremot förklaras vad som händer i hjärnan när den ofta blir störd (blinkande nyhetsnotiser skapar stress) eller när den får nås av gilla-tryckningar i sociala medier (hej dopamin!).

Jag blir glad av att upptäcka författarnas inkluderande syn på människors individuella situation. Självklart ingår alla som tar sig fram med rullstol eller har diagnosen adhd. Författarna har inte heller fallit hundra procent i glad-fällan. Människor är komplexa och depressionstillstånd kan ha många orsaker. De betonar därför att en människa som hamnat i depression söker hjälp.

En sådan här text är naturligtvis fylld med fakta – men i ett lagom urval för juniora läsare. Det är väsentligt att förklara att hjärnan utvecklades när människan levde i savannmiljö på den östafrikanska kontinenten. Alltså för sådär 40 000 år sedan. Hjärnkonstruktionen har inte förändrats särskilt mycket sedan dess och än idag reagerar hjärnan blixtsnabbt om den upplever hot. Mer sällan behöver vi idag fly från rovdjur som hotar att göra oss till middag. Det är i stället andra saker som skapar obehag. När sådana reaktioner uppstår i olika delar av hjärnan kan andra delar återställa balansen. Att känna till detta kan underlätta i vardagen, menar författarna. När savannmänniskan jämförs med soffmänniskan blir det ganska lätt att förstå varför lockelsen är så stor att stanna kvar i soffhörnet och glufsa i sig hela chipspåsen.

Kära hjärna! Vore det inte fantastiskt om jag och mina medmänniskor förstod dig bättre? Till dess får jag hasa mig ut. Det behövs inget klädombyte för en liten sväng där ute. Och kanske spurtspringer jag till nästa stolpe, och kollar över axeln om någon annan hakar på. Ung som gammal, jag vill ha sällskap!