Året är 2007 och busschauffören Albin Runge kör en skolklass som ska på skidresa till Duved.

Allt tar dock en katastrofal vändning när bussen Runge kör glider in i en långtradare och sedan störtar ner på sidan av vägen. Flera av passagerarna i bussen blir allvarligt skadade och sexton elever och en förälder dör.

Har man förbrukat rätten att leva efter att ha varit delaktig i en olycka av denna sort och kan man gå tillbaka till ett något så när normalt liv efteråt?

Även om det var en olyckshändelse så var det faktiskt Runge som satt bakom ratten. 

De tankar som upptar stora delar av Runges tid är att han inte förtjänar livet han har.

Åren går och när kriminalkommissarien Eva Backman möter Albin Runge runt 2013 är han där för att anmäla att han har blivit hotad till livet via anonyma brev. Dessa brev är undertecknade med Nemesis.

De anonyma breven antyder att Runges tid är ute och att han vet varför han måste dö. Det är tid att rättvisa skipas.

Runge har hela tiden efter olyckan levt ett mycket lågmält liv och polisen finner det något märkligt att denne Nemesis ger sig tillkänna så här lång tid efter olyckan, men de inleder ändå någon typ av grundutredning för att de måste. 

Historien tar oss sedan framåt till 2018. När polisparet Barbarotti och Backman tar tjänstledig för att spendera hösten på Gotland upptäcker de saker som får dem att återkoppla till fallet med Albin Runge och allt tar fart igen.

Det finns en trygghet i att öppna en ny bok av Håkan Nesser. Man vet vad som väntar och ungefär hur det kommer sluta. 

Överlag är jag mycket mer förtjust i Nessers böcker som inte handlar om Barbarotti. Det känns som om de friheter han har i de böckerna ger mig som läsare mycket mer.

Jag skulle nog faktiskt säga att den här boken har ett långsammare tempo än de flesta Barbarotti/Nesser jag har läst. Först efter 300 sidor upplever jag att jag faktiskt fångas av berättelsen och har svårt att lägga ner boken. Med tanke på att boken är 350 sidor så var den alltså i segaste laget. 

Det finns dock en del fina filosofiska trådar i boken som startade intressanta tankebanor hos mig långt efter att jag läst klart den.