Regalskeppet Vasa har en särskild magi för mig. Under ett par år i min formbara barndom släpade jag och mina bröder med oss vår pappa dit varje år, kanske rentav oftare än så. Jag tröttnade aldrig. Jag minns den kyliga luften inne i museet, och hur spöklikt det svartnade träskrovet var. Jag kröp in i […][...]