Och den dagen var solen på sin vanliga plats, därovan och mitt på himlen, och den sken på sitt vanliga sätt, så skärande ljust, och fick till och med skuggorna att blekna, fick till och med skuggorna att söka skydd;

Raderna som inleder Mr Potter har en ödesmättad ton. Läsaren dras med, får möta en person som har en avgörande betydelse trots att berättaren målmedvetet går in för att beskriva något helt annat – nämligen att personen saknat betydelse.

Miljön är en ö i Karibiska havet, där människor bott i hundratals år. I enkelt byggda hus gör man det nödvändiga för att hålla sig vid liv. Ofta görs barn – som föds när tiden är inne. Exempelvis föds en pojke 1922. När pojken flera år senare arbetar som taxiförare är han med och gör ett nytt barn. Men sju månader senare har taxiföraren inte längre kontakt med kvinnan som bär hans barn.

Barnet bär sin fars efternamn men på födelseattesten i kolumnen för faderns namn finns bara ett streck. Hon lär sig läsa och skriva, något hennes far aldrig gjorde. När hon är fyra år manas hon att gå fram till sin far och begära pengar till skolböcker. Han sjasar iväg henne. Ingen fadersblick, ingen igenkänning, ingen vänlighet. Bara ivägsjasad sådär.

Möjligen skulle Mr Potter kunna vara en hämndberättelse, men nej, så kan åtminstone inte jag läsa romanen. Fadern är förvisso en helt frånvarande person och här finns avgrunder som gestaltas med tyngd. Den avvisade flickan tappar inte fotfästet, hon blir närvarande i andras liv. Därtill har hon makten över berättelsen om fadern. Men det är ingen anklagelseakt. En anklagelse förutsätter att där funnits känslor, anknytning och svek. Och anknytning har det ju aldrig varit frågan om.

Han som bara fanns som ett streck i födelseattesten ringas in. Ordet likgiltighet förekommer i texten. Likväl har något vällt in med jämna mellanrum hos berättaren. I texten speglas det genom flera omtagningar i ordpar och meningsstrukturer.

Inte bara en frånvarande fader ryms i berättelsen. Kincaid fyller romanens ögonblick med historisk svindel på ett formidabelt sätt. In glider kunskap om folkförflyttningar som berott på människans talangfulla förmåga att orsaka skada. Persongalleriet som illustrerar detta utgörs av skolläraren som avskyr de lågt bemedlade, den tjeckiske läkaren som flytt från världsdel till världsdel och taxirörelsens ägare mr Shoul med bakgrund från Libanon och Syrien.

[---] och de kunde inte tala om det, alla dessa skuggor, allt detta förflutna som hade samlats i skuggorna och fortfarande samlades i skuggorna, för skuggorna blev tätare och tätare, och mr Potter och mr Shoul kunde aldrig tala om dem, sina skuggor; världen vägrade låta dem göra det, tala om skuggorna i vilka de levde, världen skulle först skaka och sedan gå i en miljon bitar av någonting annat innan den lät dem göra det.

I sökandet efter fadern som flickan menar saknat betydelse är det ändå märkligt att finna personer som haft en avgörande betydelse för hennes födelse. När dominobrickor faller på varandra som de gjort i denna historia går det inte att värja sig – bara häpnadsfullt bekänna att alla betyder något någon gång – se det som slump, eller inte. Dimensionen är av filosofisk art och när ljuset släpps in på detta sätt, tycker jag att hon är mycket läsvärd, Kincaid.