Handlingen i ungdomsromanen Välkommen till Addamsville utspelar sig ute på den amerikanska landsbygden. Bokens ungdomar lever helt andra liv än de glassiga liv som målas upp i stereotypa highschoolfilmer. Inget festande. Inget romantiskt drömmande om den perfekta partnern.

Huvudpersonen är Zora som bor tillsammans med sin storasyster Sadie i en husvagn utanför centrum. De omges av rykten. Sadie var en gång ledare av ett ungdomsgäng och skrämde slag på ortsborna. Numera jobbar hon och ser till att det finns mat för henne och Zora.

Deras förutsättningar att förbättra sitt rykte på orten är minimala. För det första blir Zora anklagad för att ligga bakom en brand som orsakat skolvaktmästarens död. För det andra sitter hennes och Sadies pappa i fängelse.

Zora har en udda förmåga som innebär att hon kan se de döda. Alltså spöken. Sedan har hon en vän som för trettio år sedan besatte en död – ett spöke. Vännen är alltså en blandning av mördare och vampyr men en person som är fullt accepterad i ungdomsgänget.

Under ett par sommarveckor läser jag med stor fascination om Zora och det uppdrag hon tar sig an. För trettio år sedan dog flera människor i Addamsville av mystiska brandolyckor – ett mysterium hennes mamma ville lösa. Men för fem år sedan försvann mamman. Och nu har invånarna i Addamsville fått för sig att Zora ligger bakom den nya branden. Förbannad ger sig Zora i kast med att försöka hitta den skyldige.

Parallellt dyker ett tv-team upp som ska filma övernaturliga fenomen. Orten är beroende av inkomsterna från spökturismen och tv-teamet välkomnas varmt av kommunens ledande politiker.

Det här är en roman där romanfigurerna får nya bottnar allteftersom historien berättas. När pappan i den första tredjedelen av boken släpps ut ur fängelset fylls Zora och Sadie av skamkänslor och vet inte hur de ska hantera alla försök han gör för att tina upp relationen med döttrarna. Zora möter ofta en fördomsfull omgivning men behovet att få definiera sig själv ger henne ny kraft. Medan hon funderar, växer en stark känsla av solidaritet med pappan:

Folk trodde att jag var tjuv eftersom pappa var tjuv. De trodde att vi stal eftersom vi inte hade så mycket. De trodde att vi var ruskiga typer. De trodde att vi var lata.

En annan sak jag fångas av förutom de komplexa karaktärerna är dialogernas träffsäkra ton. Lika skickligt återberättas vardagsrutinerna och segheten i att man måste hitta en väg ur de knappa förhållandena. Den realistiskt skildrade spänningsytan mellan landsbygd kontra storstad ger ytterligare en värdefull dimension till berättelsen.

Zora och hennes temperament passar läsare som tycker att sockersöta och välkammade ungdomar är overkliga. Är man dessutom lite nyfiken på hur spöken, spökjägare och vampyrer kan samsas i en helt verklighetstrogen miljö kan jag garantera att man har stor behållning av Välkommen till Addamsville.