Recension

: Parisaren
Parisaren Isabella Hammad
2020
Nordstedts
9/10

Dekadent och detaljrikt epos

Utgiven 2020
ISBN 9789113096858
Sidor 575
Orginaltitel The Parisian
Översättare Alva Dahl
Först utgiven 2019

Om författaren

Isabella Hammad är född i London med palestinska föräldrar. Hon har en examen i engelska från Oxford och en examen i skönlitterärt skrivande från New York University. 2013 tillbringade hon ett år i Jordanien och på Västbanken genom ett stipendium från Cambridge, då hon påbörjade sin researchen för debutromanen Parisaren. 2018 vann hon Plimpton Prize for Fiction för novellen Mr. Can’aan’. Hon är tidigare publicerad i de litterära tidskrifterna Conjunctions och The Paris Review.

Sök efter boken

Redan i det första kapitlet slås jag av hur magisk, intressant och välskriven den här boken är. Som ett tidsdokument över en förlorad era tar den oss med genom ett Europa där det första världskriget väntar på att bryta ut.

Från Palestina i Mellanöstern till Montpellier i Frankrike får vi följa Midhat Kamal, en ung medicinstuderande. Han har genom finansiellt stöd från sin far fått chansen att studera i Frankrike.

Berättelsen tar sin början på fartyget som avreser mot Marseille från Alexandria. Midhat känner sig ensam ombord men inleder på resans femte dag ett samtal med den andra araben ombord på skeppet. Han heter Farouq al-Amaza och här startar deras vänskap.

Midhat ska bo med helpension hos den franska familjen Molineu, som består av fadern Frédéric och dottern Jeannette. Det finns en underliggande skepticism hos fadern, Frédéric Molineu, till dem som anses vara annorlunda. Midhat som kommer från en annan kulturell bakgrund iakttagas och granskas av Frédéric.

Frédéric gör detta på ett nyfiket sätt, men man anar som läsare starka underliggande fördomarna och strukturella imperialistiska drag. Dessa iakttagelser kommer leda till ett dramatiskt avslut på relationerna. Midhat och Jeannette finner varandra, djupa samtal och diskussioner inleds och de delar sina livshistorier och drömmar. Jeannettes mor, Ariane, begick självmord när Jeannette var i 16-års-åldern och detta har påverkat henne genom livet. Midhat tar på sig att titta igenom läkarjournalerna efter Ariane för att försöka hitta en medicinsk förklaring till självmordet.

Boken är full av starka, karismatiska karaktärer som tar plats och bidrar med drama och för berättelsen framåt med ett filmiskt driv. Midhats vänskap till Jeannette utvecklas till en stark men utdömd kärlek. Deras olika bakgrunder och det politiska läget i världen driver dem ifrån varandra och Midhat återvänder under dramatiska former till Palestina. Hans liv tar oanade vändningar i en tid där varken unga män eller kvinnor bestämmer över sitt eget öde.

Trots mitt intresse för historia, krig och att skapa tidslinjer av dessa är vissa konflikter en blind fläck. Fokus har mestadels legat på den roll Europas länder haft i världskrigen som rasat. Mellanöstern och relationerna med Europas länder har hamnat i skymundan.

Boken belyser och upplyser och jag älskar virrvarret av personerna, miljöerna och de människoöden som flätas samman.

Jag uppskattar även inledningen med registret över viktiga personer i sann Bröderna Karamazov-anda. Det här är en underbar bok att läsa i sommar. Jag älskar de drömska, dekadenta miljöerna i Paris och jag förlorar mig själv i de öden vi får ta del av. Läs och njut!

Anna Magnusson

Publicerad: 2020-06-23 00:00 / Uppdaterad: 2020-06-21 13:03

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #8145

Inga kommentarer ännu

Kommentera

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?