Att vara iväg ensam, utan sina vuxna för första gången, det är en milstolpe. Det kan vara både otroligt spännande och otroligt läskigt. Inte sällan båda två i stormande blandning.

Jag minns fortfarande den där gången när jag skulle få följa med storkusinen och sova över hos mormor – båda absoluta favoriter i världen – och paniken som exploderade i magen så fort bilen började röra sig. Det äventyret kom aldrig längre än den egna gatstumpen.

Lilla Hund ska på utflykt med kompisarna Gnis och Knatt. Egentligen vill han hitta på något med sina egna vuxna, men de har inte tid. De ska ”jobba lite och data och köpa nya jeans”. Dumma vuxensaker! De som lovat att de skulle vara lediga tillsammans idag!

Utflykt med Knatt och Gnis, det är ju visserligen roliga saker. Fast väl på väg känns det inte alls roligt. Lilla Hund är trött i benen, men vågar inte be om att bli buren. Gnis och Katt verkar ha så roligt att de glömmer lilla Hund, och lilla Hund kan bara tänka läskiga tankar. Tänk om de tappar bort honom? Tänk om han måste kissa och det inte finns någon toalett? Tänk om matsäcken är äcklig? Vad gör man då? Han måste gömma sig bakom en sten och gråta.

Lyckligtvis finns det kloka stora med, även om stora Hund inte är det. Lilla hund blir sedd, får mat och kan hjälpa till och passa lilla Luden, som knappt ens kan gå, och absolut inte klättra uppför några läskiga berg som Gnis och Knatt.

Du ska inte vara rädd lilla Luden, så säger lilla Hund. Jag ska trösta dig om du blir rädd för myran.

Men lilla Luden blir inte rädd. Lilla Luden tar myran … och äter upp den.

Jaha.

Lilla Hund klappar och tröstar Luden ändå, fast Luden inte gråter. Det är mysigt.

Kanske är det inte så läskigt ändå, att vara på utflykt utan sina stora. Lilla Hund vågar vara med på sina egna villkor, och när stora Hund kommer för att hämta honom, just när det blivit som roligast, ja, då är lilla Hund den som formulerar villkoren.

Stina Wirsén berättar och tecknar som vanligt en träffsäker berättelse om barns känsla av utsatthet och deras möjligheter att hitta sin egen röst och bli sedda och hörda. Känslorna riktigt lyser om hennes figurer och teckningar. Vad man blir glad av att vi har sådana här underbara bilderbokskonstnärer!