När jag sätter mig ner för att skriva om Laura Muchas Love Factually. The science of who, how and why we love är det lite för sent, alldeles för tätt inpå Alla hjärtans dag. Jag känner mig trött och vresig och måttligt romantisk, och inte alltför mycket klokare vad gäller kärlek.

För hur fångar man kärlek? Med vetenskap? Filosofi? Genom att fråga alla som kommer i närheten? Mucha har testat alla varianterna. Hon har läst vetenskapliga studier, filosofiska och psykologiska teorier och inte minst intervjuat hundratals personer i åldrar mellan 8 och 95 år om hur de uppfattar kärlek.

Kanske har det att göra med att den senaste intervjubok jag läste var Lisa Taddeos Tre kvinnor, som utgår helt från långvariga och enormt närgångna intervjuer med titelns kvinnor. Ämnet är för övrigt detsamma som Muchas. Det är lust, förväntningar, behov och relationer som står i centrum. Men där Taddeo är drabbande och påträngande känns Mucha snarare … duttig. Hon försöker fånga allt och blir därför stående med, tja. Någonting är det ju.

Love Factually är ganska underhållande att läsa. Den befinner sig i någon sorts gränsland mellan reportagebok, journalistiskt referat och självhjälpsbok. Där finns en hel del tänkvärda reflektioner och fakta. Människors tankar och formuleringar om lust, uppväxt, familj, partnerskap, otrohet, åldrande – kärlek hänger ju tätt ihop med det mesta av mänskligt liv. Samtidigt undrar jag om alla dessa småintervjuer, ständigt gjorda liksom i förbifarten, egentligen säger så mycket. Det där vi lyckas formulera, hur mycket säger det egentligen om hur vi faktiskt fungerar?

De allra flesta säger sig ju till exempel aldrig kunna tänka sig att vara otrogna mot den de älskar – tills de är det. Nästan alla som misshandlar sin partner säger sig göra det för att de älskar hen så mycket. Och inte minst: de flesta vuxna människor säger sig begripa att en fungerande relation kräver en del arbete – men begriper vi det på riktigt?

Mucha tar – bland så mycket, mycket annat – upp förväntningar och bilderna av kärlek och sex i romantiska komedier, Disneyfilmer, pornografi. Är så att säga kvinnor från prinsessplaneten och män från planeten porr, och kan de i så fall mötas? Jo, frågeställningen är lite klichéartad, men. Av amerikanska 20-29-åringar trodde i en studie hela 88 procent att det någonstans därute finns en ”själsfrände” särskilt för dem. Då är det ju bra med verktyg som Tinder, där man bara snabbt kan swipa vidare när personen inte visar sig vara Den.

Fast jag nämnde väl att Mucha ibland närmar sig självhjälpsboken? På gott och ont, kanske ska tilläggas, för vem behöver inte ibland en självhjälpsbok? Till exempel skriver hon, apropå ”Extravagant expectations”:

Unrealistic expectations oversimplify relationships. They also provide a point of comparison – except humans are flawed and imperfect, whereas expectations can be as perfect and flawless as your imagination can muster. That means that when you compare the two you will inevitably be disappointed and there may be nothing that your partner can do to change that.

Det kan väl få vara en sensmoral att ta med sig över Alla hjärtans dag?