Recension

: Hunger och siden
Hunger och siden Herta Müller
2018
Novellix
7/10

Diktaturens brutalitet och skönhet

Utgiven 2018
ISBN 9789175892863
Sidor 35
Orginaltitel Hunger und Seide
Översättare Bodil Zalesky
Först utgiven 1990

Om författaren

Herta Müller föddes 1953 i den tysktalande byn Nitzkydorf i Rumänien. Hon studerade tysk och rumänsk litteratur vid universitetet i Timisoara och blev en del av en gruppering skribenter för uttrycksfrihet under Ceaușescudiktaturen. Ständigt förföljd och censurerad av säkerhetstjänsten valde hon 1987 att fly till Berlin, där hon sedan dess är bosatt. På svenska finns bland annat Hjärtdjur och Kungen bugar och dödar. 2009 tilldelades Müller Nobelpriset i litteratur.

Sök efter boken

Herta Müllers Hunger och siden sticker ut bland novellförlaget Novellix senaste box med Nobellprisnoveller på så sätt att den faktiskt inte är en novell. Det är en essä, ganska vindlande, om diktaturens fulhet och utsatthet.

På så sätt är den samtidigt ganska representativ för Müllers författarskap, åtminstone som jag uppfattar det. Hennes texter är oerhört drabbande, brutalt och vackert skrivna, men det är sällan jag i efterhand minns särskilt mycket av karaktärer eller handling. Möjligen enstaka scener, eller helt enkelt teman, som broderas ut, undersöks och koncentreras genom Müllers hisnande bildspråk och blick.

Titelns bilder av hunger och siden inleds med en ”sten”, en isklump bestående av restprodukter från höns – näbbar, fötter, ben – som frusits samman i ett block och kallas för kött. Människor köar kvarteren igenom för att få köpa en bit losshugget ”kött”, det enda som finns att få. Intill dessa vedervärdiga klumpar som droppar på gatan medan de relativt sett lyckligt lottade bär hem dem, kan man få en skymt av siden, ett material från en värld före eller bortanför diktaturen.

Men vad gör man med skönhet i en värld som är så tröstlöst ful att det vackra blir en nästan outhärdlig kontrast? Kanske förfular man den ännu mer? Vid en tidpunkt i läsningen vill jag nästan fråga Muller: ”Men är det egentligen Ceausescus fel om de rumänska männen loskar på gatan och öppet rafsar sig i skrevet?” Fast kanske är det så? Kanske finns ingen mening med att göra annorlunda, kanske finns det till och med ett slags motstånd, i att bara vara ful i ett så fult, så människoföraktande samhälle?

Allra mest drabbar mig Hunger och siden när den vindlar in på kvinnors fullkomliga reproduktiva rättslöshet. I diktaturens Rumänien är inte bara abort förbjudet, utan även preventivmedel. Kvinnor som tvingas söka hjälp på sjukhus efter illegala aborter kan blöda till döds under utdragna förhör med säkerhetstjänsten. Men varför vill diktatorn att det ska födas en massa barn som ingen har råd att ta hand om? Ryktet säger att det är därför han aldrig dör, för att han dagligen får blodtransfusioner från spädbarn. Ett rumänskt rykte med långa anor, kan man tänka.

En lite udda fågel är den alltså i Novellix novellsamling, Müllers essä, men samtidigt inte helt fel om man söker en introduktion eller fortsättning på de teman hon så ofta återkommer till, och det fantastiska språk som ändå gör dessa teman uthärdliga att läsa om.

Ella Andrén

Publicerad: 2019-10-07 00:00 / Uppdaterad: 2019-10-06 19:24

Kategori: Recension | Recension: #7871

Inga kommentarer ännu

Kommentera

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?