Recension

: Köttets tid
Köttets tid Lina Wolff
2019
Albert Bonniers förlag
7/10

Nedstigning i otrons labyrint

Utgiven 2019
ISBN 9789100180232
Sidor 266

Om författaren

Lina Wolff är född 1973 och bosatt i Hörby. Hon har tidigare bott i Italien och Spanien. 2009 debuterade hon med novellsamlingen Många människor dör som du. Romanen Bret Easton Ellis och de andra hundarna (2012) belönades med Tidningen Vi:s litteraturpris. Hennes tredje bok, De polyglotta älskarna (2016) vann kritikernas gillande och tilldelades Augustpriset för bästa skönlitterära bok.

Sök efter boken

En skriftställare kommer till Madrid. Det är sommar och olidligt hett. Man borde inte vara i den spanska huvudstaden vid den tiden på året, det vet alla, men kvinnan har fått ett stipendium och planerar för en tid av skrivande i ensamhet. Dock går planerna om intet när hon gör några oväntade bekantskaper.

Dels träffar berättaren en man som är på flykt i sin egen stad, trots att han säger att allt han vill är återförenas med sin fru. Dels möter kvinnan ett äldre par som har ett livslångt äktenskap bakom sig. Han har blivit ett senildement vårdpaket. Hon ger honom all omsorg han kan behöva.

Vad som väntar är en nedstigning i en labyrint av trohet och dess motsats, ansvar, ånger och – eventuellt – förlåtelse. Anden är villig, men köttet är svagt. Mer bör inte sägas om handlingen. Överraskningsmomentet är en viktig del av läsningen av Lina Wolff.

Den som tog till sig hennes förra bok, De polyglotta älskarna, är i Köttets tid på flera sätt hemmastadd redan från början. En ensam svensk kvinna på resa vid Medelhavet. De lika fantastiska som övertygande mötena som uppstår. Återberättandet av livsöden och egendomliga händelseförlopp som för romanen in på okänd terräng. Växlandet mellan olika röster och berättargrepp.

Skriftställaren tjänstgör alltså inledningsvis som berättare. Men hon visar sig även vara en god lyssnare. Därutöver tar kvinnan emot en mängd brev som i romanens sista tredjedel är handlingens motor.

Lina Wolff äger en utmärkt förmåga att göra det osannolika trovärdigt och det jordnära trollbindande. Hon räds inte det otäcka och groteska och Köttets tid är ingenting för känsliga själar. Jag beundrar hennes förmåga att ekonomiskt utnyttja sina romangestalter till det yttersta. Är Köttets tid en idéroman? I vissa avseenden tror jag det. Här har helgongestalten Lucia slutat lida martyrium för männens brott. Lina Wolff unnar sig att vända på steken.

Men på andra sätt är romanen alltför komplex och mångtydig för att karakteriseras som tendensstycke. Spännande och överraskande är det hur som helst, ända fram till sista sidan.

Mattias Lahti Davidsson

Publicerad: 2019-10-04 00:00 / Uppdaterad: 2019-10-03 07:29

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #7873

Inga kommentarer ännu

Kommentera

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?