Det är 35 år sedan Joakim Pirinens seriealbum Socker-Conny såg dagens ljus och slog världen med häpnad. Som sig bör firas detta med ett fint jubileumsalbum med hårda pärmar, guldetikett och en massa intressant extramaterial.

Omläsningen sker för min del med både igenkänning och på samma gång nya friska ögon. Som 20-nånting såg jag mängder av detaljer som fascinerade. Pirinen har en unik konstnärlig kapacitet bortom det mesta. För att vara en andrabok i början av ett livsverk, är Socker-Conny förunderligt komplett.

Serien är svartvit och grafiskt anslående. Conny själv har randig luva, småprickigt ansikte och en vidöppen svart mun full av små kritvita tänder. Varenda serieruta är tät och det finns ständigt nya saker att lägga märke till.

Joakim Pirinen fångar på pricken allehanda känslolägen, både hos Conny och hos alla dem han träffar. Förtvivlan, resignation, helig vrede, förvirring, jubelglädje, fasa och iskylig likgiltighet. De snabba växlingarna lockar fortfarande till skratt.
Stockholm tecknas fram med en exakthet som serievärlden sällan skådat. Förbi far tunnelbanan, miljonprogrammen, något av storsjukhusen, Café Opera och ett flertal hemmamiljöer hos fattiga och rika.

På ett annat plan är omläsningen en frisk nyläsning. Även jag har blivit 35 år äldre. Nu ser jag tydligare hur historien är en slags 1980-talets Röda rummet. Conny rusar runt i Stockholms olika världar som en gång Arvid Falk flanerade sig igenom den oskarianska huvudstaden.

August Strindbergs yngling betraktade motståndet mot det som skulle bli demokratins genombrott. Conny är ett vittne till statsindividualismens framväxt, det auktoritäras återkomst och gränsen för välfärdssamhällets möjligheter.

Men han är inte bara ett vittne utan själv i allra högsta grad aktör. Och vad är det då för en aktör? En dadaistisk kaospunkare? En våldsförhärligande fascist? Eller en vilsen arbetargrabb (fast det visar sig i slutet att Conny är utstött ur sin överklassfamilj)? Det är omöjligt att kategorisera Socker-Conny, något som starkt bidrar till seriens klassikerstatus.

Det har sagts att serien låg rätt i tiden då den kom 1985. Snarare var Socker-Conny före sin tid. Genom de absurda överdrifterna i Connys utlevande personlighet gestaltas rasism, kvinnoförakt och homofobi – tankegods som är bärande element för dagens framgångsrika populism. För 35 år sedan var det bara i seriernas värld figurer kunde spring runt i centrala Stockholm svingandes med järnrör. Sedan dess har Joakim Pirinens surrealistiska vision hunnit ikapp och förbi oss.