Män är av naturen mer intresserade av pengar och makt jämfört med kvinnor, och dessutom är de mer riskbenägna. Detta beror på det manliga könshormonet testosteron som … nej, men vänta lite nu! Är det där verkligen sant? Är män verkligen så annorlunda jämfört med kvinnor, och i sådana fall – är det verkligen testosteronet som gör skillnaden?

De frågorna försöker Cordelia Fine, professor i psykologi vid University of Melbourne, besvara i Testosteron rex: Myten om våra könade hjärnor. Fine har tidigare skrivit Delusions of Gender, i vilken hon skarpt kritiserar bilden av att mäns och kvinnors hjärnor skiljer sig åt på något markant sätt, och Testosteron rex kan betraktas som den inofficiella uppföljaren.

Det stora problemet med böcker som avhandlar ämnet ”biologiska könsskillnader” är att de tenderar att tilltala de redan frälsta – oavsett om författaren förespråkar att män är från Mars och kvinnor är från Venus, eller om hen snarare argumenterar för att både män och kvinnor är från Tellus. Biologiska könsskillnader är nämligen ett sådant där brännbart ämne där väldigt många, inte minst de som bemödar sig om att läsa böcker i ämnet, har sin uppfattning klar. Och klara uppfattningar ändrar man inte på så lätt, hur gärna vi människor än vill tro att vi är rationella, tänkande varelser som lyssnar på vetenskap och gillar fakta.

Och nej, jag tror inte att någon anhängare av påståendet ”könsroller är biologiskt, snarare än kulturellt, betingade” kommer byta ståndpunkt efter att ha läst Testosteron rex. Inte minst för att Fine tenderar att välja att citera forskning så att den stödjer hennes teser. Till exempel nämner hon att kvinnor numera är överrepresenterade på högstatusutbildningar som läkarprogrammet och juristutbildningen, vilket är en förändring jämfört med för några årtionden sedan då det motsatta förhållandet rådde. Detta, menar Fine, implicerar att utbildningsval inte styrs av oföränderliga biologiska könsskillnader utan av kulturella faktorer. Vad Fine däremot inte tar upp är att ju mer jämställt ett samhälle är, desto mer könssegregerad är arbetsmarknaden. Det kan såklart finnas fler och andra faktorer än biologi bakom detta fenomen – men det hade varit både intellektuellt hederligt och intressant om dessa fakta också diskuterats i boken.

Fine upprepar också flera gånger att hon visst tror att det finns biologiska skillnader mellan könen, men vilka skillnader det är framkommer aldrig.

Detta sagt så är Testosteron rex en mycket läsvärd bok – egentligen oavsett vad man själv tror om mäns respektive kvinnors ursprungsplaneter. Fine diskuterar skickligt kring många av de påståenden som rör mäns och kvinnors natur, hon ger rikligt med referenser (så är du skeptiskt är det bara att börja granska!) och hon för in nya, fräscha infallsvinklar och tankegångar i diskussionen.

En av bokens höjdpunkter är de kapitel som handlar om risktagande. Fine driver skickligt tesen att ”riskbenägenhet” inte är ett enskilt karaktärsdrag, utan riskbenägenhet på ett område (säg ”egna sparpengar”) behöver inte säga något om riskbenägenhet när det kommer till något annat (oskyddat sex, hoppa bungyjump – eller för den delen risktagande inom ramen för jobbet som aktiemäklare). Fine resonerar också kring vad som anses som risktagande och vad forskning visar kring hur vilja att ta risker skiljer sig mellan olika sociala och etniska grupper. Personligen fick jag mig flera tankeställare – och då jobbar jag ändå med riskanalys till vardags!

Fine skriver dessutom väldigt roligt, utan att för den skull bli raljant, och drar sig inte för att skämta eller driva med sig själv. Myten om att feminister saknar humor får därmed anses vara motbevisad.