I sin populära podd Creepypodden, som förmedlar kusliga historier där de flesta hämtats från nätets ständigt växande guldgruva av så kallad creepypasta, har Jack Werner ofta nämnt Bengt af Klintberg som en referenspunkt och förebild. Af Klintberg har i flera böcker samlat vandringssägner, ofta hårresande berättelser som inte sällan lever kvar över generationsgränserna och ofta ändrar skepnad för att passa in i den nya tiden. Skrönor av detta slag har blivit så förknippade med nedtecknaren att de tilldelats synonymen klintbergare. I och med att vår tids sociala medier blivit ett viktigt medel i mellanmänsklig kommunikation har spridningen av historier som passar in i mallen för klintbergare exploderat. Idag behövs ingen lägerled, man behöver bara klicka på dela vidare-knappen. Sådana virala historier utgör i många fall utgångspunkten för de kapitel som tillsammans bildar Jack Werners nya bok.

Werner var med och startade Viralgranskaren, en redaktionssatsning som kritiskt undersöker virala påståenden, bilder och andra uttryck med den uttalade ambitionen att visa upp en bit av verkligheten, som delas vitt och brett. Ja skiter i att det är fejk det är förjävligt ändå hamnar i skärningspunkten mellan viralgranskningande och fascinationen för berättelsen bakom berättelsen. Genom att lyfta exempel från hela internets historia diskuterar Jack Werner vidare kring vad som kan hända när någon bestämmer sig för att klippa och klistra ihop sina egna versioner av sanningen eller skapa helt egna historier och hävda att de stämmer.

Utöver moderniserade vandringssägner diskuteras här bland mycket annat uppkomsten av påhittade popartister som försetts med andras låtar, de onda clownernas plötsliga påstådda utbredning över världen, skämt om att Microsoft är på väg att köpa den katolska kyrkan och uthängningar av falskt terrorbrottsanklagade personer. Låter det spretigt? Det är det inte, bredden reflekterar snarare på ett målande vis det verkligt mångfasetterade internetsamhället som har vuxit fram. Kapitlen är korta och många men sammanfogas av ett underliggande källkritiskt resonemang och ger en bild av ett ständigt växande träd vars utskjutande grenar utgör nya sätt att kommunicera. Men rötterna står stabilt i historien. Kommunikationsvägarna må vara nya men baseras ofta på urgamla principer. Politisk propaganda, spelande på fördomar och ryggmärgsreflexer, hårdvinklingar.

Att kommunikationen idag går så mycket fortare än tidigare får också konsekvenser för den etablerade journalistiken, vilket flera händelser som skildras i boken vittnar om. Jack Werner benar ut och ger perspektiv på tillfällen då seriösa medier till exempel plockat upp dåligt underbyggda historier och snabbt kastat ut dessa som sanningar. Men boken utgör samtidigt ett tålmodigt försvar av journalistiska grundprinciper och visar i stället upp hur alla kan fela, tunga tidningsredaktioner, du, jag och Jack Werner själv, i en tid dominerad av hastiga beslut och blixtsnabba sociala medier.

Det är en högaktuell och spännande spegling av ett samhälle där manipulerade sanningar ständigt dyker upp i vardagens flöden. Vilket är en realitet vi alla ständigt måste förhålla oss till, särskilt i dessa politiskt polariserade dagar. Boken får dig garanterat att tänka ett varv till innan du reflexmässigt trycker på den där dela-knappen igen.