2017 fyllde Harry Potter och De vises sten 20 år, och för att fira 20-årsjubileet ordnade British Library en stor utställning fylld med unika föremål som berör Harry Potter och magi. Bland annat visades tidigare opublicerade teckningar av J K Rowling (varav flera var ritade långt innan hon ens skrivit första boken!), handskrivna manus, och lektörsutlåtanden. British Library bidrog med historiska artefakter såsom Ripley-skriften (en skriftrulle med en samling alkemiska texter från 1500-talet), Culpeppers Örtabok (en tidig medicinsk skrift från 1600-talet som Rowling tog hjälp av när hon skrev om magiska växter), och en svart kristallkula som ägts av den påstådda häxan ”Smelly Nelly”. Det råder inga tvivel om att utställningen var magnifik och en dröm att besöka för oss som älskar Harry Potter, men eftersom de flesta av oss inte kunde ta kvasten till London gavs två böcker ut som guider till (eller minnen av) utställningen. Boken jag har fått som recensionsexemplar (Harry Potter: en magisk historia) är varianten för barn, där de läskigare elementen av magi uteslutits och lite förslag på roliga magiska experiment har lagts till.

Tonen i boken är tyvärr stundtals ojämn. Lite barnsliga stycken som uppmanar läsare att inte experimentera med besoarer som motgift och att inte läsa osynlighetstrollformler högt blandas med handskrivna manus oöversatta från engelskan och rätt invecklade flödesscheman som Rowling skrev för att hålla koll på alla förvecklingar och tidslinjer. Jag tror inte att samma åldersgrupp uppskattar både de magiska experimenten och att få läsa det synopsis som Rowling skickade till Bloomsbury tillsammans med manuset till Harry Potter och De vises sten. Kanske är boken egentligen mer barnvänlig än för barn. Jag förstår poängen i att göra en barnvänlig variant av boken, men det barnsliga tilltalet förtar en del av magin för mig.

Mest glädje får jag ut av Rowlings eget material. Visst är det spännande att se bilder på gamla stjärnkartor och kvastar som tillhört påstådda häxor, men just de bitarna gör sig förmodligen bättre om man har möjlighet att besöka själva utställningen. Däremot blir jag alldeles till mig av att få läsa om hur VD:n för Bloomsbury tog hem de första kapitlen ur Harry Potter och De vises sten för att få ett utlåtande från sin åttaåriga dotter Alice, och se fotot på Alice handskrivna (mycket entusiastiska!) lektörsutlåtande:

The excitement in this book made me feel warm inside. I think it is possibly one of the best books an 8/9 yearold could read.

Tack Alice, för att du övertalade din pappa att ge den här magiska berättelsen en chans.

Till andra fantastiska stycken i boken hör inscannade tidiga utkast till de olika böckerna, där man ser hur Rowling och hennes redaktör strukit och ändrat, och lagt till kommentarer i marginalerna. Jag tror och hoppas att andra Potterheads kommer bli lika lyckliga som jag över att upptäcka vilka karaktärer som bytt namn, och vilka scener som från början var helt annorlunda. Harry Potter: en magisk historia är en nördig guldgruva full av magi och kärlek till detaljer som gör Harry Potter till världens bästa berättelse.