Det här är en ambitiös, vacker och omfattande bok som tar sin början i Jennie Liljefors egen upplevelse av ett svårt övergrepp. Hennes personliga upplevelse och erfarenhet av att läka ett trauma inleder boken för att sedan ta läsaren vidare genom grundläggande yogafilosofi och omfattande träningsprogram.

I boken finns det ett grundantagande om att tidigare traumatiska händelser lagras i kroppen och att kroppen genom medvetna rörelser kan få hjälp att läka dessa minnen. Jennies erfarenhet visar henne att samtal och terapi visserligen varit en nödvändig del av hennes läkningsprocess men att dessa inte fullt ut kunnat hjälpa utan att även en kroppslig läkning varit nödvändig.

Idag kan yoga sägas vara en mycket allmän träningsform. Varje gym med självaktning i Sverige har också yogaklasser. Dessa klasser är av varierande kvalitet och med varierade ambitionsnivåer; ibland handlar det enbart om muskulär träning eller avslappning, ibland finns det också ett ytterligare bakomliggande syfte. Jennie Liljefors ingång i yogan sällar sig till de senare. Här är den muskulära träningen en sekundär produkt av yogan.

I grunden är jag, som säkert redan framgått, positivt inställd till bokens anslag och ton. De suggestiva bilderna och miljöerna som skildras är också vackra och inbjudande. Det jag däremot känner mig tveksam till är om boken kan vara en vägledning för människors yogapraktik. Många av de ställningar som visas är avancerade och kan lätt leda till skador om de utförs på fel sätt. För att träna enligt boken känns det som om ett flertal grundläggande yogaklasser är på sin plats innan arbetet börjar. Har man däremot med sig den grunden utgör denna bok en fin inspirationskälla till vidare övning.