Visst har du hört talas om prepperrörelsen? Preppern förbereder sig för katastrofen. När det blir extremväder, världskrig eller kollision med en främmande himlakropp kommer preppern att sitta i sin egenhändigt byggda bunker omgiven av vattendunkar, konservburkar och spritkök. Medan vi andra möter undergången, överlever preppern – åtminstone ytterligare någon tid.

Preppern är släkt med domedagsprofeten. Men medan den senare predikar och teoretiserar, vidtar den förre handfasta säkerhetsåtgärder och ofta i det tysta. Båda har det gemensamt att de är medvetna om tillvarons skörhet. Möjligen betraktas de som galningar av sin samtid eller i alla fall som rejäla pessimister. Men man vet aldrig. Skrattar bäst som skrattar sist.

Berättelsen om världens undergång är uråldrig. De flesta mytologier har en apokalyps. Och eftersom även lokala katastrofer kan drabba oss är det rationellt att vidta en del förberedelser. Svenska myndigheter uppmanar medborgarna att ha tillräckligt med förnödenheter hemma för tre dygn. Herman Geijer siktar högre än så.

I tolv kapitel, plus en övertygande inledning, avhandlar han allt upptänkligt som kan förbättra våra chanser vid en katastrof. Boken kan betraktas som en utbyggd variant av broschyren ”Om krisen eller kriget kommer” som Myndigheten för samhällsskydd och beredskap skickade ut till hushållen i våras.

Fysisk och mental träning har naturligtvis betydelse, liksom förråd av vatten, mat, batterier med mera. Kunskaper om hur man håller värmen i en utkyld lägenhet kan också vara värdefull. En positiv sak är att Herman Geijer dessutom betonar samarbete en hel del. Annars kan lätt bilden bli förhärskande av den ensamma preppern. I verkligheten är det de som hjälps åt som överlever, argumenterar Herman Geijer. Därför behandlar boken värdet av goda relationer med grannar och en förankring i lokalt föreningsliv.

Boken är tänkt att vara till hjälp oberoende av vad för slags katastrof vi drabbas av. Något förvånande använder sig Herman Geijer själv av en av de kanske minst sannolika scenarierna, zombie-epidemin! Interfolierat i hela boken löper en liten berättelse om en grupp människor som försöker framhärda när alla andra blivit levande döda. Den starka kontrastverkan mellan zombiefantasterier och fakta fungerar på det hela taget bra. Ändå är det något som gör att mitt engagemang uteblir, tyvärr.

Kanske har det att göra med att verkligheten alltid överträffar fiktionen. Jag kommer på mig själv med att sakna verkligt inträngande analyser av vad som gick dåligt respektive bra i större, nyligen inträffade katastrofer. 11 september-attackerna och New Orleans under orkanen Katrina hade kunnat fungera belysande, exempelvis. Herman Geijer snuddar vid en mängd verkliga händelser, men drar snabbt vidare.

Kanske är även bokens struktur problematisk. De tolv kapitlen är tänkta att avhandla ett tema vardera. Men jag tycker att flera av dem flyter ihop.

Boken kommer att finna sina läsare bland dem som redan känner ett starkt engagemang för apokalyptiska visioner och/eller prepperrörelsen. Själv anar jag att katastrofen kommer att komma smygande snarare än plötsligt smälla till. Avtagande demokrati och rättssäkerhet, exempelvis, när fascismen vinner fler anhängare är en tänkbar hotbild. Mot en sådan utveckling kan man inte bygga en värmekoja hemma under matbordet, även om det är en frestande tanke.