Händelsehorisonten är gränsen till ett svart hål. Det är ”punkten utan återvändo” en plats man aldrig kan lämna. Balsam Karam har döpt sin debutbok efter detta rymdfenomen och betydelsen blir här dubbel. Händelsehorisonten är både den faktiska gränsen till ett svart hål och Utkanterna där Milde bor.

Karams debut bjuder en luftig, fluffig text med breda marginaler men med ett språk så tätt och outhärdligt att jag inledningsvis känner att jag vill kräkas under läsningen. ”Jag klarar inte mer nu” tänker jag och läser vidare, helt uppslukad av den här fasansfulla berättelsen. Men berättelsen lugnar ned sig efter hand.

I Utkanterna lever kvinnor och barn under svåra omständigheter. Det är lite oklart varför de befinner sig där men sannolikt är det ett straff av något slag som gör att de måste leva i denna karga miljö där det knappt går att leva. De är deporterade från sin stad och försöker överleva på sopor. Sopor att äta, sopor att bygga upp sina skjul av, sopor att plocka upp för att få lite betalt.

Utkanterna är en kåkstad lite svår att placera i geografi och tid. Kanske en världskåkstad i en nära förestående framtid?

Några män verkar inte finnas här, bara vid ett tillfälle i boken vaknar papporna upp och vill ha läsk. Sover de all övrig tid? Det är mammornas och döttrarnas värld detta. Dottern Milde och modern Essa står i centrum. Milde växer upp och blir ledare för ett uppror, hon blir gripen och fängslad.

Tortyrscenerna är outhärdligt beskrivna.

I stället för tortyren kan Milde välja att delta i ett vetenskapligt experiment. Hon skall sändas ut i rymden för att se vad som händer när man hamnar i ett svart hål.

Då du passerar händelsehorisonten finns ingen kraft känd för oss eller för världen som förmår dra dig hem igen.

Milde väljer att delta i experimentet vilket gör att hon kan kräva vissa förbättringar för de kvinnor och barn som lever i Utkanterna och hon slipper undan tortyren och blir istället behandlad som en drottning den sista tiden på jorden.

Händelsehorisonten är en tankeväckande och djupt berörande dystopi som dock tappar lite i tempo efter hand och som kanske har en lite väl svartvit beskrivning av mänskligheten?